Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäster Knut och Peder Sunnanväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låtit taga från kyrkan alla svenska penningar och lagt der igen alla de onda klippingar, som han sedan aflyst. Vidare hade han tagit tionden, som aldrig någon kristen herre gjort hade. För dessa hans omilda gerningar vore nu till fruktandes, att Guds vrede skulle komma öfver riket, om der icke bot på komme. De (dalkarlarne) ville icke vidare tillstädja, att flera silfskatter lades på kyrkor eller kloster, prester, munkar, köpstadsmän eller Sveriges allmoge, ty intet gagn hade riket af det, som kyrkor och allmoge bekostat hade på herr Severin Norby i somras. Det var konungens fel, att herr Severin ännu låge i sjön, och måtte Gud förlåta, att han (konungen) gaf honom lös med dagtingan och gaf riksens rätt, som riket hafver till Gotland, i främmandemanna händer.»
»Den ärliga goda qvinna, fru Christina, hade konungen gripit och satt i fängelse, herr Stens son, Nils Sture, hade han låtit förgöra och fördrifva ur landet. Gode män, som troliga och hulleliga tjent Sveriges herrar och Sveriges rike, hade han förhatat och fördrifvit och alla riksens förrädare, svenske, tyske och danske, som varit med rikets hätske fiende och tillhjelpt förråda herr Sten, dem hade han framsatt och gjort somliga till biskopar, somliga till slottsherrar, somliga till landsfogdar, somliga fångit land och län och gjort dem till deras (böndernes) herrar och höfvidsmän, som deras käre vänner och fränder förrådt och ihjelslagit hade.»
»Viljen I icke» – heter det slutligen – »lägga snarliga bot uppå och öfvergifva förrädare och älska svenske män och gifva fru Christina, Nils Sture, Jöns Carlsson och flera svenske män lösa, som I gripit hafven, och fly oss bättre köp i landet, som vi i andra goda herrars tid haft hafvom, då förmå vi ingalunda hålla eder det huldskap och troskap, vi eder lofvat hafvom, och då skall Gud veta och alla rättvise män, att I med sådant oredligt stycke hafven uppenbarligen nödt och trängt oss från den trohet, vi hafva eder lofvat. Och ingen skall oss med sanning utöfver bevisa, att vi hafva brutit emot eder i någon måtto. Vi hafva icke hulpit eder för den skuld, att I skullen draga våra fiender i landet, utan för den skuld att vi ville vara dem qvitte och hafva frid, sämja och kärlek och våra efterkommande efter oss. Men vi kunnom det förmärka, att I viljen nu platt förderfva oss fattige svenske män, det vi näst Guds hjelp afvärja vilja med alla dem som svenskt blod och god tro hjertan hafva till sitt fädernesrike, det bästa och yttersta sancte Erik konung och alla riksens helga patroner gifva oss nåd till. Der rätter eder fullkomliga efter. Skrifvet i Dalom under landsens insegel, sancte Valburgis dag 1525.»
Det är fullkomligt herskarens ton till sin underordnade. Konungen sjelf skulle knappast hafva skrifvit i en annan ton, om förhållandet varit ett motsatt, till Dalkarlarne. Det är tydligt den gamla frihets- och sjelfständighetsandan, som talar; men under inflytande af de gamla minnena om hvad allt de förmått utföra under sin Engelbrekt och de kära Sturarne, slår sjelfständigheten öfver i sjelfsvåld, och de se framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
