Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsbeslut eger för vårt folks öden och hela ställning allt ifrån denna tid.
Konungen begaf sig från Vesterås till det nyvunna slottet Tynnelsö och derifrån till Stockholm. Han utfärdade härifrån bref till alla domkyrkor och kloster i riket om hvad som beslutats i Vesterås och utsände äfven män att uppsöka och anamma alla bref på gods och gårdar, som voro gifna till kyrkor och kloster.
I afseende på verkställigheten af recessens 2:dra och 3:dje punkter må vi i öfrigt nämna, att konungen till en början uppgjorde särskilda öfverenskommelser med hvarje stift – han var personligen närvarande i Strengnäs stift på Tynnelsö, den 4–6 Juli, vidare i Linköpings stift i Vadstena den 2 Augusti och i Skara den 24 Augusti – huru mycket biskoparne skulle af sina inkomster afstå åt kronan. Så skulle biskopen i Linköping årligen erlägga 1,500 mark danska och biskopen i Skara 1,000 mark danska samt fyra korgar Umelandslax. Särskilda öfverenskommelser ingingos äfven med domkapitlen; Linköpings skulle årligen lemna 800 mark, Åbo 700, Strengnäs 400 o. s. v. Biskopen i Vexiö fick behålla Vexiö stad och alla inkomster mot erläggande af 100 mark danska.
Äfven med klostren uppgjordes sådana öfverenskommelser. Dessa försvunno icke med ens. Först med det förändrade allmänna tänkesättet upphörde det ena efter det andra, utan att man med visshet kan uppgifva, när det skedde. En del munkar blefvo sockenprester, en del återgingo till det verldsliga lifvet, och många nunnor återknötos genom äktenskap med det lif, som de en gång afsvurit. Åtskilliga kloster funnos qvar efter konung Gustafs tid. Sko kloster egde bestånd ännu 1566; Vadstena och Nådendal ännu 1595.
Huru många hemman och gårdar, som genom reduktionen frångingo kyrkan, kan icke med någon visshet uppgifvas. Men deras antal har blifvit uppskattadt från 13,000 till 20,000 och derutöfver.
I sammanhang med hvad som här framstälts står en tilldragelse, som tillhör historien om slocknandet af den gamla tiden, nemligen försvinnandet af en bland de mäktigaste kämparne för det gamla. Ingen gick de påviskes nederlag på Vesterås riksdag så djupt till sinnes som den gamle Linköpingsbiskopen Hans Brask, helt naturligt emedan ingen af hans samtida med samma makt och styrka som han stält sig till värn för den gamla tiden, eller så lifligt kände inom sig det gamlas företräden framför det nya. Det ena låg slutet inom biskopens, det andra inom konungens bröst. Båda buro inom sig vissheten om den saks företräden, hvarför de kämpade. Nu hade den nya tiden segrat; den gamle mannen, som ej kunde böja sig för tvånget eller tillintetgöra allt som sammanväxt med hans väsende, måste afsluta sin offentliga verksamhet.
Han kunde väl, tycker man, hafva liksom så mången före honom – till och med bland kyrkans ädlare män, såsom en Jakob Ulfsson, en Kettil Carlsson – hafva satt sig i spetsen för en rörelse emot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
