Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vesterås riksdag 1527
- Konungens kröning. Dalupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppmanade dem fromt och allvarligt att taga sig till vara för den främmande lärdomen; han hoppades snart kunna återkomma och vederlägga de osanningar som utspridts om honom, att han skulle hafva gifvit sig till rikets fiender; han ville lefva och dö som god svensk och efter förmåga veta fädernerikets bästa.
Fem år derefter dog biskop Hans i klostret Landa – han hade förut någon tid uppehållit sig i Olivas kloster utanför Danzig. Det var om sommaren 1538.
Konungens kröning. Dalupproret.
Till mötet i Vesterås kommo de utlofvade sändebuden från de upproriska Dalsocknarna – hvilka sändebud icke få förblandas med de riksdagsmän från Dalarne, hvilka hade infunnit sig och hvilka väl tillhörde det kungliga partiet – och konungen fordrade, att de skulle afstå från sin uppresning och inför konungen i Vesterås inställa den unge karl, som var der uppe hos dem och utgaf sig för Sten Stures son. Erkände fru Christina Gyllenstierna denne son, ville han upptaga honom till vänskap och nåd; vore han åter icke hennes son, så skulle ingen orätt vederfaras honom, utan han skulle dömas af gode män efter lag och rätt.
Dalkarlarne lofvade, men höllo icke sitt löfte. Den falske Sturens vänner befordrade honom på flykten till Norge, och prester och munkar sökte på allt sätt uppreta dalkarlarnes sinnen mot konungen. Dessa bemödanden blefvo dock utan verkan. Daljunkaren fann i Norge ett välvilligt mottagande så väl af erkebiskop Olof i Trondhjem som i synnerhet af Vincens Lunge och fru Ingerd. Understödd af dem med folk och penningar och åtföljd af herr Vincens, drog Daljunkaren sent på året öfver fjellen in i Jemtland att derifrån åter begifva sig till Dalarne. I Jemtland synes herr Vincens hafva lemnat sin skyddsling, men på ett bref från konung Gustaf svarar herr Vincens, att han gifvit Nils Stensson fri och säker lejd, som han ämnade att hålla, så att han icke ville utlemna mannen, utan låta honom resa sin väg, på det att icke han (Lunge) skulle bryta mot Malmö recess, som konungen skref vara beslutad mellan de tre rikena.
Så väl herr Vincens som fru Ingerd voro fullt öfvertygade om att de i Daljunkaren hade Sten Stures son framför sig. I ett bref till erkebiskopen i April 1528 skrifver den förre, att Nils Stensson nu vore skickad med fru Ingerds skepp till Skotland. »Han är dock den rätte herr Stens son» – skrifver han – »de må kalla och skrifva hvad de vilja, eljest hade vi alle för groft bedragne varit. Dock hafva de kommit min broder, herr Ove, i den tro att han skall vara en stalldräng.» Ännu flera månader derefter – i Augusti 1528 – skrifver fru Ingerd, som synes hafva varit synnerligen hänförd af Daljunkaren, till erkebiskopen och försäkrar att den omskrifne icke var någon bedragare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0182.html
