Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestgötaherrarnes uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl lida det; kunde de det icke, måtte de sjelfve förse sig». – Munkarne utgingo och klostret upplöstes. Vid påsktiden samma år utgingo äfven alla munkarne ur Vesterås kloster.
Året 1528 utgick med en kallelse af konungen till ett kyrkomöte vid kyndelsmessan år 1529. Detta möte sammanträdde ock på utsatt tid och började sitt arbete under ordförandeskap af Laurentius Andreæ såsom erkedjekne i Upsala, hvilken tillika var konungens ombud vid mötet. De trenne biskoparne från Skara, Strengnäs och Vesterås voro der äfven, liksom ock Stockholms råds secretarius, mäster Olof. Fyratio prester äro namngifne bland de öfriga deltagarne, men sannolikt var antalet större. En del kloster, deribland Vadstena, hade skickat bröder till mötet. Om öfverläggningarna vid mötet känna vi intet. Beslutet, som undertecknades på femte dagen efter mötets öppnande, eller den 7 Februari, innehåller stadgar om: 1) Guds ords predikan; 2) kyrkotukt och kyrkoförfattning samt 3) kyrkoseder. Guds ord skulle rent och klart predikas: vid domkyrkorna skulle en lectio i den heliga skrift med god och rättsinnig uttydning dagligen hållas, hvilken bibelförklaring äfven måtte besökas af landtpresterna. Det samma skulle ske i domkyrkoskolorna, och der borde äfven korpresterne infinna sig för att hemta undervisning. Mycket af det gamla bibehölls; det var mötets åsigt att icke gå brådstörtadt tillväga med förändringen af vedertagna kyrkobruk. Så bibehölls fortfarande upprepandet af »Ave Maria» i hvarje predikan. Men deremot skulle biskoparne efter omständigheterna inskränka helgdagarnes antal, emedan de gåfvo anledning till många synder och voro skadliga för lekamlig bergning. Betydelsen af vigvatten, helgonbilder, klockringning, kyndelsmesseljus, krismosmörjelse, pelegrimsfärder o. s. v. skulle meddelas folket först, så att det insåg värdelösheten af dessa saker, innan de borttogos eller förändrades.
Besluten på detta kyrkomöte mottogos helt olika af det gamlas och det nyas anhängare. Munkarne från Vadstena återvände hem helt bestörte – heter det i deras dagboksanteckning – och deras bestörtning delades, som vi få se, af ganska många. Och derunder fingo mäster Olof och de andra stockholmska ombuden vid sin återkomst uppbära förebråelser af tyskarne och deras predikant. Dessa förekastade dem till och med, att de affallit från evangelium, emedan de medgifvit bibehållandet af de omnämnda kyrkobruken. Mäster Olof svarade, »att man måste fara sakta med folket här i landet», men den offentliga makten måste ingripa för att stilla det oväsende, som med anledning häraf utbröt från tyskarnes sida.
Ett annat och farligare oväsende uppstod i de södra och vestra landskapen af riket.
I April månad kom bud till konung Gustaf, som medförde oroande underrättelser. Han var nyss återkommen från Upsala, der han, äfvensom på slotten vid Mälaren, tillbringat de första månaderna af 1529. Han anade intet ondt utan hoppades på ett lugnt och fredsamt år efter den stränga räfst, som han hållit i Dalarne det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
