Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Erkebiskop Lars. Konungens giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erkebiskop Lars. Konungens giftermål.
De genom biskop Hans Brasks och biskop Magnus Haraldssons afvikande ur riket lediga biskopsstolarne i Linköping och Skara blefvo under loppet af år 1529 återbesatta genom domkapitlens val, och de valde bekräftades i sina embeten af konungen. Inom båda stiften blefvo domprostarne valde, i Linköping Jöns Månsson och i Skara mäster Sven. Följande året afgick äfven den gamle sjuklige biskop Ingemar i Vexiö med döden, och till hans efterträdare valdes på samma sätt en bland kanikerna derstädes Jöns Bosson.
Men ännu var erkebiskopsstolen ledig efter erkebiskop Johans bortresa ur riket, och för densammas återbesättande gjordes ingenting. Detta väckte uppseende och äfven missnöje till och med hos högt uppsatte män, såsom hos Lars Andersson, kansleren. »Ännu är ingenting vidgjordt att försörja Upsala kyrka» – skref han i Oktober 1530 till den nyvalde biskop Sven i Skara. – »Kanske är nyttigt att dermed dröjes, till dess man fått höra hvad som kan blifva afgjordt och beslutadt på riksdagen i Augsburg. Jag vet ej, om det kommer af detta eller andra bevekelsegrunder, att I ej mycket skynden med eder vigning, dock förmodar jag, att detta bland annat dertill bidrager. Huru som helst det är, vore dock väl, om Upsala kyrka ej längre behöfde sakna hugsvalelsen af en herde, ehuru jag ser, att man här föga lägger denna sak på hjertat.» Dröjsmålet kan hafva sin orsak i denna afbidan på utgången af den nämnda riksdagen i Augsburg, men ock i en tilltagande liknöjdhet hos konungen för hela den gamla kyrkostyrelsen med biskoparna i spetsen. I den meningsskiljaktighet, som härutinnan rådde mellan konungen och reformationens förnämste kämpe i Sverige, den gamle kansleren Lars Andersson, ser man emellertid det första tecknet till den brytning, som icke långt efteråt visade sig dem emellan.
Missnöje öfver detta ärende fans äfven hos allmogen. Helsingarne skrefvo derom till konungen 1531. Konungens svar till dem kan hållas vid sidan af kanslerens bref till biskop Sven. »Hvarför vi icke hafva varit der mycket hastiga med», skrifver konungen, »är fördenskull, att väl veterligt är, hvad obestånd riket haft af de biskopar, som i Upsala varit. Derför mente vi stor makt ligga uppå, att man granneliga tillser, hvem man der sätter för erkebiskop. Det första vi kunna, vilja vi derom handla med riksens råd, att man må få en erkebiskop, som I begären och vi sjelfve befinna nyttigt vara.»
Man finner dock, att konungen redan 1530 varit betänkt på denna sak, och enligt ett bref, som han skref till biskop Mårten i Åbo, har han vid Eriksmessan det nämnda året varit i Upsala och der låtit de närvarande af riksens råd jemte domkapitlet skrida till val af erkebiskop, hvilket val föll på biskop Mårten. Konungen uppmanar honom i sitt bref att mottaga valet, men han undanbad sig. Detsamma gjorde ock biskop Sven i Skara. Sedan synes frågan hafva legat nere, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0213.html
