Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Christian Tyranns historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjön. De förenade sig med de lybska och seglade norrut, och när de kommo till Aggerhus, togo de fem af Christians bästa och största örlogsskepp, hvilka lågo der i vinterläger. Derefter undsattes Aggerhus, och något derefter kom en ny utrustning från Danmark. Det var en stark flotta, bestående af skepp så väl från Danmark som från hansestäderna, och befälhafvare öfver denna styrka var biskop Knut Gyllenstierna i Odensee, som försågs med oinskränkt fullmakt att handla efter omständigheterna, såsom om konungen sjelf vore närvarande.
Knut Gyllenstierna anlände till Opslo den 7 Maj. Konung Christian hade sitt läger utanför staden och nödgades derifrån åse, huru alla hans skepp i hamnen uppbrändes, och huru elden från de brinnande skeppen kastade sig på sjöbodarna, utan att något kunde räddas. Christian råkade i förtviflan, uppbrände sitt läger och ryckte in i staden. Han insåg, att han var förlorad, och att det icke återstode för honom annat än att söka betinga sig så dräglig dagtingan som möjligt. Detta lyckades honom ock, sedan han i fiendelägret fått utspridt ett rykte, att en stark undsättning från Holland var i annalkande.
Den 1 Juli ingicks ett fördrag, enligt hvilket Christian skulle erhålla fri lejd till Köpenhamn, och kunde han der icke träffa någon förlikning med sin farbroder, skulle han fritt få begifva sig, hvart han behagade. Emellertid kom bref från konung Fredrik med befallning att icke ingå i någon dagtingan med Christian. Fredrik hade fått kännedom om sin brorssons nödstälda belägenhet och ville att han antingen skulle fördrifvas ur Norge eller ock gifva sig på nåd och onåd. Knut Gyllenstierna tyckte sig dock icke kunna bryta den gjorda öfverenskommelsen, utan lät konung Christian stiga ombord på den danska flottan, hvarpå han lättade ankar och seglade till Köpenhamn.
Här fick konung Fredrik bref från sin brorson. Det var skrifvet i en ödmjuk ton, och Christian liknade sig vid den förloxade sonen. Fredrik blef villrådig, huru han skulle förhålla sig, och sporde sina rådsherrar till derom. Här underhandlades lifligt under fem dygns tid. Skeppen hade återkommit från Norge och lågo i hamnen, och man uppehöll Christian med det föregifvandet, att konung Fredrik icke fans i staden. Saken afgjordes slutligen dermed, att Knut Gyllenstierna uppmanades att på ära och ed säga, om han ansåg konung Fredrik förbunden att hålla den gjorda dagtingan. Biskopen förklarade, att, emedan lejdebrefvet icke var bekräftadt med det kungliga sigillet, så behöfde det icke af konungen hållas.
Nu förkunnades för Christian, att konungen var i Flensburg och väntade honom der. Christian blef dock snart, när man seglade förbi Flensburgsfjärden, öfvertygad om att man bedrog honom, och han började bitterligen gråta och klaga, att man icke handlade kristligen med honom. Ordningen hade nu kommit till honom att erfara bitterheten af brutna eder och löften. Och lika litet som han i sin välmakts dagar lyssnat till deras rop och tårar, som hans eder och löften bedragit, lika litet gaf någon nu akt på hans klagan. Vid ön Als fälde skeppet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
