Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Christian Tyranns historia - Lugnet återstäldt i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förde honom, ankar, och här i östra tornet af Sönderborgs slott, det så kallade »blå tornet», insattes den olycklige konungen som fånge.
Fängelset utgjordes af ett litet hvälfdt rum, hvars alla gluggar igenmurades med undantag af den, hvarigenom maten räcktes honom. Kung Fredrik och hans son förpligtade sig med ed till Danmarks och Holsteins adel att icke släppa den fruktade fången lös, och åtta riksråd fingo en särskild uppsigt öfver Sönderborgs slott samt togo ed af dess höfvidsman. I många och långa år satt konung Christian på detta sätt lefvande begrafven. Hans enda sällskap var en norsk dverg och derefter, då dvergen icke kunde hålla ut i det förfärliga fängelset, en gammal knekt, vid hvars död den gamle konungen grät af smärta. Luther skref till konung Fredrik och fälde förbön för den olycklige fången, föreställande konungen, att Christian dock var hans nära frände och att han gifvit sig i sin farbroders våld på god tro. Men hvarken den ädle reformatorns bref eller den ovilja, som detta grymma förfarande väckte hos många, förmådde åstadkomma någon lindring i hans fängelse. Der fick han gå med sina många mörka minnen, och under årens lopp bildade sig en ring i stengolfvet, der hans fötter trampat, och i bordets stenskifva en fåra efter hans finger, som han lät följa efter kanten af skifvan vid han vandrade deromkring.
Derute i hans forna riken timade den ena förändringen efter den andra. Konung Fredrik dog och följdes omsider på tronen af sin son Christian. Denne lät slutligen beveka sig att lossa den arme gubbens bojor. Det skedde år 1550. Christian var då blott en skugga af hvad han fordom varit. De långa fängelseåren hade brutit hans kraft och förändrat hans sinnelag. Han flyttades nu till Kallundborgs slott, hvars amt jemte Samsö anslogs till hans underhåll. Här fick han åtnjuta mera frihet, fick jaga i skogen och fiska i sjön, och hans syskonbarn, den då regerande konung Christian, visade honom mycken både uppmärksamhet och välvilja, så att den gamle fästade sig innerligt vid sin frände. När denne dog – det var år 1559 – brast Christian i gråt och bad till Gud, att äfven han snart måtte förlossas från denna verlden. Och hans bön hördes. Han öfverlefde blott några dagar sin frände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
