Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna i Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad man hade i sinnet mot Gustaf, och att man ville göra honom (Svante) till en mäktig herre i Sverige samt varnade honom tillika för de anslag mot hans lif, som genom konung Gustafs tillställning hotade honom vid hofvet i Lauenburg.
Den ädle ynglingen afslog me4 bestämdhet lybeckarnes frestelser. »Jag är helt ung» – sade han –»och vill icke taga mig slikt före mot min konung och mitt fädernesland. Jag skulle då sätta först min moder och sedan all min slägt och mina vänner i en evig skada, sorg och bedröfvelse och afhända mig allt mitt arf och eget i Sverige.» Då tog Meyer ordet ur munnen på Svante och talade om Lybecks makt och rikedom att kunna gifva honom fyrdubbelt igen mot hvad han miste samt förebygga all skada för Svante, utgången af deras företag måtte för öfrigt blifva hvilken som helst. Men Svante stod icke att öfvertala, hvarför Marcus Meyer utbrast: »Velen I ej i Guds namn, så skolen I i djefvulens!»
Emellertid upphörde icke frestelserna. De uppenbarade sig i form af dyrbara skänker och smickrande förespeglingar om hans blifvande makt, i det de kallade honom den unge riksföreståndaren i Sverige och under den tiden läto de utan hans vetskap uppsätta upproriska bref i hans namn och under hans sigill, som de låtit utsticka, och sände dem till Sverige. Men då de omsider funno, att alla deras försök voro förgäfves, läto de slutligen ynglingen återvända till Lauenburg.
Bättre framgång hade de hos konungens svåger, grefve Johan af Hoya. Man sväfvar i okunnighet om den egentliga orsaken till det missnöje, som rådde mellan konungen och grefven, men att Gustaf med förtrytelse tagit kännedom om hans underhandling i Lybeck, då Sveriges skuldsumma bestämdes, år 1529, det vet man. Nu kom det till Gustafs kunskap att bud gingo mellan Lybeck och Viborg, och han skref till sin svåger och varnade honom samt bad honom icke hafva något fördoldt för sig. Missnöjet å grefvens sida ökades till följd af bref från konung Gustafs drottning, hvilken rådde honom att icke komma öfver till Sverige, förr än han vore bättre förlikt med konungen.
Då grefven icke ville hörsamma Gustafs upprepade uppmaningar att komma öfver till Sverige, skickade denne slutligen till honom uttrycklig befallning att jemte andra herrar af rådet vid första öppet vatten infinna sig hos konungen, och han erhöll äfven lejd att oförhindrad begifva sig till Sverige och tillbaka till Viborg igen. Den alltid försigtige konungen gaf tillika Nils Krabbe befallning att hålla ett vaksamt öga på grefven, att han verkligen begåfve sig till Sverige och icke annorstädes hän. Grefve Johan undkom dock lyckligt till Reval, utan att Nils Krabbe kunde hindra honom. Förgäfves sökte Nils i Reval förmå grefven att återvända. I bref till konungen förebar grefve Johan ett löfte sedan år 1529 till Lybeck, att han der skulle infinna sig, om denna stad icke erhölle sin fulla betalning, och qvarblifva tills allt blifvit guldet. Sjelf blef han i Lybeck mottagen med mycket jubel och stor utmärkelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
