Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefvefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förena sig om ett hufvud och hyllade derför hertig Christian till konung, uppmanande hvarandra till tappert motstånd. Men deras manhaftighet föll snart, och de förmåddes, sedan Köpenhamn kommit i grefvens händer, att hylla den fångne konung Christian.
Nu kom grefve Christofer öfver till Skåne och mottog på en församling af Skånes adel, borgare och bönder vid Lybergs hög nära Lund detta landskaps trohetsed. Äfven till Jutland spred sig rörelsen. En gammal anhängare till konung Christian, en skeppare vid namn Klement, ditskickades af grefve Christofer, och vid Svenstrup strax söder om Aalborg angrep han tidigt en morgon i Oktober adelshären och vann en afgjord seger, ehuru bönderne voro illa utrustade och beväpnade.
Hela Danmark var sålunda vunnet, och det tycktes, som om en bättre tid skulle begynna för den af adeln förtryckte borgaren och bonden i den för honom käre Christian den andres namn. Rörelsen var också hufvudsakligen riktad mot adeln, »Uti de dagar», säger en dansk krönikeskrifvare[1], »var det icke godt att heta eller vara adelig; man hörde ständigt dessa ord: slå ulfven ihjel, så blifva der inga ungar efter. Många fruar och fröknar förklädde sig som bönder och sökte på detta sätt rädda sig.» Det var dock blott en kort tid, som lyckan log mot den för sina rättigheter kämpande danske borgaren och bonden. Nu hade de nått höjden af sin framgång, men samtidigt inträffade äfven en omkastning i sakerna.
Nöden tvang Jutlands biskopar att förena sig med adeln och välja hertig Christian till konung. Det skedde dock af biskoparne med mycken tvekan, och den bäste af dem, Ove Bilde i Aarhus, undertecknade med tårar i ögonen valbrefvet, emedan han kände inom sig, att han undertecknade den katolska kyrkans dödsdom, på samma gång som han undertecknade den lutherske hertigens val till konung. Föredömet af Jutlands adel följdes emellertid af adeln på Fyen och i Skåne, såsom vi nyss berättat.
Hertigen hade, sedan grefve Christofer begifvit sig till Seland, lätt besegrat den af honom qvarlemnade ringa styrkan och uppbränt en mängd lybska skepp i Travemünde samt ryckt fram mot Lybeck. I lägret framför denna stad mottog han underrättelsen om sitt utväljande till konung i Danmark. Han lemnade då befälet åt den tappre Johan Rantzow och drog till Jutland, der han hyllades till konung den 18 Augusti i Horsens. Nu slöt han fred med Lybeck. Freden gälde väl endast hertigdömena, men Christian fick derigenom tillfälle att sända Johan Rantzow samt Erik Banér jemte Magnus Göye – en bland de få danska adelsmän, som på denna tid visade någon handlingskraft och fasthet – till Jutland.
För Johan Rantzow nödgades Klement med bondehären draga sig tillbaka till Aalborg, hvilken stad dock togs med stormande hand, hvarpå ett förfärligt blodbad anstäldes. Tvåtusen bönder nedhöggos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
