Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få sjösidan in och komma den leden upp till konungen, om landsvägarna spärrades.»
Liksom till bekräftelse på krigsöfverstarnes skrifvelser kommo icke långt derefter 2,000 dalkarlar nedtågande från sina hem i fulla vapen med armborst och värjor, och de erbjödo konungen sin hjelp mot småländingarne. Deras anbud väckte mycken glädje i konungens sinne, och han tackade dem och bad dem blifva stadiga i detta sinne. Men emedan det nu var lidet på senhösten och vintern tillstundade, behöfde han icke deras hjelp, utan han lät dem återvända, sedan han förärat dem skänker och bedt dem hålla sig redo, tills han framdeles kunde behöfva deras hjelp.
Lars Siggesson och Johan Thuresson hade, såsom vi nämnt, framträngt till Vexiö. Det hade skett under ständig strid med bönderna, af hvilka omkring 1,000 man blifvit nedgjorda och bland dem den djerfve och ordhållige Lille Jösse. Vid Vexiö kom det åter till underhandlingar och ett års stillestånd afslöts, hvarunder allmogen skulle utgöra sina utskylder till konungen och hjelpa hans fogdar att straffa illgerningsmän och förrädare, men allt hvad allmogen brutit skulle vara en tillgifven och platt aftalad sak. Dacke öfverlemnade tillika på allmogens vägnar en uppsats å alla dess klagomål, hvarpå herrarne lofvade bot, och så lemnade krigsfolket Småland och tågade, en del till Vestergötland, men större delen till Östergötland.
De senare öfverföllos på Holaveden, men utan att någon skada tillfogades konungens folk, hvilket slog läger vid Linköping och trakten deromkring. Kort derefter kom Dacke tågande efter dem och slog läger på en half mil nära Linköping. Herrarne försattes i stor oro, emedan, om de till följd af brist på lifsförnödenheter – något som starkt hotade, då mången kanik måste underhålla intill 100 hästar – måste draga sig tillbaka, detta skulle utskrikas som en seger för Dacke och kunna hafva de svåraste följder. De måste derför beqväma sig att ytterligare underhandla, och Dacke var villig dertill, om några af de gode herrarne ville ödmjuka sig och komma ut till bondehären på en dag. Måns Johansson och Jakob Bagge med några flera kommo. De lyckades förnya det redan vid Vexiö ingångna stilleståndet, och Nils Dacke drog sig tillbaka till Småland.
Efter sin återkomst till Småland tycktes det till en början, som Dacke denna gången varit hugad att hålla tro och lofven. Han förbjöd genom sina öppna bref plundring och lyste fred öfver adelns gårdar. Och han var så sträng vid handhavandet af sina bud, att han derutinnan gick längre än som var nyttigt för honom sjelf. En af hans yppersta höfvidsmän, en myndig och storslägtad smålandsbonde vid namn Måns Hane, blef straffad till lifvet. Flera andra ansedda bönder lät han föra fängslade fram och tillbaka mellan byarna för att injaga skräck hos smålandsallmogen, på samma gång som han gjorde sig behaglig för konungen och herrarne.
Detta väckte dock i hög grad misshag hos bönderna, och då Dacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
