Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Gustafs egen samtid olika meningar. Enligt en berättelse inryckte nu, när Dacke åter visade sig i spetsen för sina skaror, konungens krigsfolk på nytt i Småland, och den tappre Jakob Bagge förföljde Dacke från socken till socken och jagade honom på en dag och en natt hela sju milen framför sig, skingrande hans stridsmän och tagande de förnämste af hans höfvidsmän jemte hans tioårige son till fånga, tills slutligen de återstående antogo den dagtingan konungen erbjöd. Småländingarne sjelfve skola till slut hafva blifvit så utledsne på den ständiga oron och osäkerheten, att de icke kunde tåla desse Dackes forne män ibland sig, hvarför konungen befalte, att desse karlar skulle skickas upp till honom i hopar af 30 eller 40 man. Han ville begagna dem mot ryssen, »så finge de släcka sin lust till slagsmål och örlig». Dacke sjelf flydde på hemliga stigar nedåt de blekingska skogarna, dit han förföljdes af en hop knektar, bland hvilka befunno sig flera af hans forna män, alla under anförande af Ragvald Pedersson (Fargalt). Af desse upphans han slutligen på Rödeby skog och träffades af en pil i ryggen. Detta blef hans bane. Landtfolket utvisar ännu i tjocka skogen mellan Lödie och Långemåla stället, hvarest detta timade. Den döda kroppen fördes till Kalmar, der den uppsattes på fyra stegel och hjul med en kopparkrona öfver hufvudet.
Enligt den andra berättelsen var den man, som här föll, alldeles icke Dacke, utan en som var förvillande lik honom, och derför, enligt hvad Peder Brahe säger i sin krönika, fick lida för den rätte, såsom man lång tid derefter fann. Dacke sjelf skulle, sedan han återkommit till de sina på högsommaren, hafva hållit ting med några härad, som ännu i hemlighet voro honom tillgifne, och lofvat dem snar hjelp, hvarpå han med några få af sina trognaste anhängare skall hafva dragit öfver till Tyskland. Här stod det krigsfolk, som hertig Albrekt och pfalzgrefve Fredrik utrustade. Men Conrad von Pyhy återvände vid denna tid från Frankrike, och, då han fick kännedom om, hvartill denna krigsmakt var bestämd, värfvade han genast åtta fänikor knektar i konung Gustafs tjenst, och med dessa lät konung Christian i Danmark 700 ryttare under Daniel Rantzow förena sig. Denna makt inföll i Meklenburg, och undsättningshären upplöstes. När så detta hopp slog fel för Dacke, qvarstannade han och de män, hvilka följt honom, derute och uppehöllo sig dels hos hertig Albrekt, dels hos pfalzgrefve Fredrik.
Först lång tid derefter, då konung Gustaf längesedan var död och hans andre son [1] var konung, skall Dacke hafva återkommit till sitt fädernesland och då blifvit upptäckt samt förd fängslig på en gammal häst genom Stockholms gator. Han insattes derefter på ett hospital, der han dog af pesten. Det timade tjugu år efter konung Gustafs död.
Det torde vara svårt att afgöra, hvilken af dessa båda var den verklige, och hvilken den förmente Dacke. Att man tjugu år efter konung Gustafs död verkligen trodde den då uppträdande vara den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
