Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brödrastriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut till lägret med en kafle i munnen. Hon föll af hästen och bröt halsen af sig, men man stötte en
påle genom hennes kropp och begrof henne i ett kärr mellan staden och Jerfva.
Samma dag, som detta skedde, skickade hertigarne ett förlikningsförslag till konungen af det hufvudsakliga innehåll, att han skulle afsäga sig kronan, uppgifva Stockholms slott och nöja sig med Åbo och Kastelholms län utan rusttjenst samt en sjettedel af hvad som fans i guld, silfver och ädla stenar på Stockholms slott. Konung Erik förkastade detta förslag, och en mängd förtviflade planer spökade i hans hufvud. Men hans tid var ute.
En hvar började inse omöjligheten för Erik att längre kunna bibehålla sig mot hertigarne. Borgarena i Stockholm, hvilka dessutom fruktade för en långvarig belägring, vände sig till erkebiskopen med det spörsmålet, om de med godt samvete kunde börja underhandla med hertigarne. Man känner icke erkebiskopens svar, men de började aftala om att öfverlemna staden åt hertigarnes folk. Tvänne herremän, Bengt Gylta och Nils Gyllenstierna, stodo ännu qvar hos konungen, men äfven desse gåfvo sig nu åt hertigarne. Allt detta skedde den 28 September, och så ingick natten till gamle kung Gustafs dödsdag, den 29.
Under nattens tystnad gick en afdelning af hertigarnes folk, anförd af Sten Eriksson Leijonhufvud, på båtar öfver från Munkliderna till Långholmen och derifrån in på Södermalm. Der mötte ståthållaren i Stockholm Anders Sigfridsson Rålamb, och han öppnade stadsportarne. Klockan slog 8 på morgonen, när herr Sten Eriksson, åtföljd af Pontus de la Gardie och Anders Rålamb, tågade in i staden. Utan hinder framkommo de ända till Storkyrkan.
Det var sjelfva Michaelsmessodagen, och konungen befann sig redan i kyrkan, då hastigt kom bud att hertigarnes folk kom tågande fram mot slottet. Erik störtade upp och ilade ut i akt och mening att kunna hinna till slottet före fienden. Men knappt var han utkommen förr än herr Sten och Pontus de la Gardie kommo framsprängande. Den förre ropade till konungen, att han skulle gifva sig fången, och konungen, som i första ögonblicket icke såg någon utväg till räddning, framräckte redan sin hand mot herr Sten till tecken att han gaf sig, då en af hans drabanter bakom honom störtade fram och rände en bardisan genom herr Sten, så att han föll af hästen. De öfrige drabanterne anföllo Anders Rålamb och herr Pontus och sårade den ene i ryggen, den andre i högra armen, och härunder fick konungen tillfälle att komma undan. Han skyndade till slottsporten, som stängdes efter honom.
En stund derefter kom hertig Carl inridande i staden. Man hade då plundrat Göran Perssons hus jemte flera af hans vänners och var i full färd med att storma det hus, der de ryska sändebuden — hvilka ännu befunno sig i Stockholm — hade sitt herberge. Men hertigen drog sitt svärd och återstälde inom kort ordningen, hvarpå han red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
