Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Brödrastriden
- Konung Eriks afsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram mot slottet. Här visade sig snart konung Erik och ropade till sin broder från muren, att han var oskyldig till herr Stens död och att han låtit sätta drabanten i fängelse. Han ville äfven gifva sig i sina bröders våld, om han finge behålla friheten samt erhölle försäkran om Svartsjö slott och Färingsön.
Hertigen gaf honom hopp om att få sin begäran uppfyld, hvarpå konungen gick ned ur slottet, som hertigen genast lät besätta med sitt folk. De båda bröderne gingo derefter till Storkyrkan, der grefve Per Brahe och Erik Gustafsson Stenbock jemte flere andre herrar voro församlade; och här afsade sig Erik regeringen.
Konung Eriks afsättning.
Från kyrkan fördes Erik åter upp på slottet, der han först insattes i sina egna rum. Dagen derpå höll hertig Johan sitt högtidliga intåg i staden i spetsen för 1,700 ryttare och några fanor fotfolk. Han blef genast helsad för konung under namn af »Johan den tredje», tvärt emot öfverenskommelsen med hertig Carl, som också deröfver blef högeligen missnöjd.
Erik satt der uppe på slottet och väntade på friheten och på sitt Svartsjö, men hans väntan var förgäfves. Tvärt om blef hans fängelse allt hårdare, först en kammare med jerngaller i vestra hörnet af slottet och sedan i »herr Eskils gemak», som nu var tömdt på faderns silfvertackor, ett mörkt och hemskt hvalf. Här var Gustaf Banér en gång hos den fångne och påminte honom om hans välmakt, innan han bortslösat den summan, som fylt hvalfvet, så att inom sex år ej en silfvernagel fans qvar. »Derför har jag att tacka sådana skälmar som dig, att de hulpit mig utösa penningarna», svarade Erik. »Det är ej sant», återtog herr Gustaf, »jag var då icke i landet, men sådana furstar som I hafva alltid tjufvar i sin tjenst.»
Erik skref dagen efter sedan Johan hållit sitt intåg både till honom och till hans gemål och bad, »att hans broder, fast han mycket i sitt fängelse lidit, ej ville löna ondt med ondt». Han bad i ett följande bref Johan glömma och unna honom att med hustru och barn lefva ett undangömdt lif på Färingsön. Han ville aldrig utan tillåtelse fara derifrån. Hertiginnan påminte han om, »huru krona och bojor dem emellan vexlat, men tackade Gud, att han fallit i sin broders hand. Han ville icke åberopa sina förtjenster, utan endast åkalla hennes mildhet, som kunde inverka på sin herre att förhjelpa hans broder ur fängelset». Dessa bref skrefvos under loppet af Oktober och November månader, men de blefvo utan all följd.
Till den 24 Januari 1569 samlade sig på kallelse af Johan ständerna till en riksdag i Stockholm. Här blef Eriks sak slutligen afgjord. Han stäldes för rätta i slottskapellet och talade sjelf till sitt försvar, hvarunder han med häftighet utfor mot adeln. Dervid afbröt honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0383.html
