- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
411

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuiterne - Erkebiskopens och drottningens död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som en Per Brahe, Nils Gyllenstierna, Hogenskild Bielke och Erik Sparre, hvilka alla af jesuiterna betraktades såsom mer eller mindre varma för Rom. Grefve Per hade till och med liksom konungen och flere af de förnämste vid hofvet tagit nattvarden af Possevin sjelf.

Kort före detta rådssammanträde, som egde rum i Vadstena — detta Vadstena, som var Possevin synnerligen kärt och som han kallade »en blomstrande och tillsluten örtagård midt i kätteriets vildskog» — måste den påfliga nuntien i samma Vadstena, men i sjelfva klosterkyrkan, bevittna vigseln mellan Pontus De la Gardie och konungens naturliga dotter Sofia Gyllenhjelm, hvilken vigsel förrättades efter luthersk ritual. Och längre fram på våren skedde i Stockholm ett upplopp mot jesuitskolan i gråmunkeklostret, hvars byggnader voro nära att antändas och hvars invånare med våld utdrefvos. Sjelfva Kloster-Lasse förbjöds att vidare taga någon befattning med skolan och förvisades till Lindö eller Torfvesund (Drottningholm), der de öfrige jesuiterne vistades under denna tid till följd af den svåra pest, som förhärjade Stockholm. På hösten 1580 lemnade han tillika med Possevin Sverige.

Denna afresa skedde så godt som på konungens befallning, och när Possevin den 10 Augusti steg ombord vid Stegeborg, följde honom alla jesuiter i Sverige, med undantag af drottningens tre hofpredikanter och tvänne andra, af hvilka en stannade i Stockholm, men snart till följd af ett upplopp måste fly derifrån, och en annan fick anställning vid Vadstena kloster.

Erkebiskopens och drottningens död.


Till det hat mot jesuiterna och papisterna i allmänhet, hvilket växte till sin höjd i Stockholm och uttalade sig i stormandet af jesuitskolan derstädes, bidrog bland annat den medgörlige erkebiskopen Laurentius Petri Gothus. Denne man fick snart sina ögon öppnade och började bitterligen ångra den foglighet, hvarmed han låtit de verkstälda förändringarna inom kyrkan försiggå. Det var följderna af dessa förändringar, när han såg hvarthän de kunde leda, som manade honom till handling. Den första yttringen af hans förändrade sinnesstämning visade sig redan under Possevins första vistande i Sverige.

En af konung Johans skrifvare, som var hans stora gunstling, den ofvannämnde Johan Henriksson, lefde med hustrun till en annan man i en förbindelse, som erkebiskopen förklarade olaglig. Detta hade väl börjat till följd af ett rykte om mannens död, men det upplystes snart, att detta rykte var falskt, och mannen hemkom; den olagliga förbindelsen fortsattes detta oaktadt, och den så olägligt återkomne blef mördad af Johan Henrikssons dräng. Denne led dödsstraff, och hans herre, som misstänktes att hafva anstiftat brottet, dömdes att erlägga böter. Johan ville derefter ingå äktenskap med hustrun, men erkebiskopen vägrade att lemna sin tillåtelse dertill. Johan vände sig då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free