Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Reval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ömtåligaste sida var berörd. Hela hans beteende utvisar detta. Han for först ut i hårda ord mot de rådsherrar, som kommo att tala med honom, och sedan stängde han för dem sin dörr, så att de icke insläpptes; och när herrarne vände sig till Sigismund för att söka öfvertala honom, sände Johan dem genom Olof Sverkersson den helsningen, »att han hela sin lifstid igenom skulle förfölja dem, om de lyckades hindra Sigismunds resa till Sverige». — »Det är» — utropade han i sin förtviflan — »som om rådet skulle sticka en knif genom mitt hjerta!»
Men hvarken Johans förtviflan eller hans hot utöfvade något synnerligt inflytande på herrarne. Efter något mer än en vecka uppsatte de ännu ett bref till konungen af samma innehåll, men kortare och bestämdare. Likaså kom en skrifvelse från invånarne i Narva med begäran, att konungarne ville afstå från sitt vådliga företag. En skrifvelse från krigsfolket dersammastädes, uppsatt af Axel Leijonhufvud och Clas Bielke, afsändes till konungen i Reval och skulle framlemnas af Clas Bielke. När denne kom till Reval, hade emellertid sakerna tagit en annan vändning.
Det blef snart tydligt för herrarne, att något utomordentligt steg måste tagas, om de ville vinna sitt mål. Alla böner, alla föreställningar voro förgäfves, och de polske herrarne, hvilka på samma sätt lågo öfver Sigismund, erhöllo samma svar, under det man fick höra, att Sigismunds saker i hemlighet började föras om bord på svenska flottan. Då upptågade krigsbefälet till slottet, stannade utanför konungarnes fönster och nedlade der sina fanor samt svuro en dyr ed att aldrig draga vapen till deras försvar, om de onödigtvis utsatte Sverige för så många fiender. Detta jemte polackarnes hot att vilja öfvergifva Sigismund och draga hem samt de oroande tidningar, hvilka ingingo så väl från Sverige som Polen, förmådde slutligen konungarne att gifva efter. Dock måste de polske herrarne gifva konung Johan det bestämda löfte, att det skulle vara Sigismund tillåtet att framdeles, när han ville, resa till Sverige.
Så inbröt då till slut, oaktadt allt Johans motstånd, skilsmessans stund. Sigismund ryckte sig ur sin förtviflade faders armar och lemnade Reval. Det var den 30 September. Den gamle konungen var nästan som halfdöd af sorg och harm och kunde under några dagar icke befatta sig med något. Tanken på de oroligheter, som väntade honom hemma, ryckte honom slutligen upp ur sin dvala. Det var ett bref från Hogenskild Bielke, som medfört de underrättelser, att hertig Carl börjat oroligheter, och denna underrättelse tillät ej ett längre qvardröjande på andra sidan hafvet. Framför de öfriga rådsherrarne var konungen häftigast uppretad mot Erik Sparre och Thure Bielke, och han gick i sin harm så långt att han icke ville taga dem med sig, när han steg om bord.
De båda herrarne funno nere på sjelfva bryggan tillfälle att bedja drottning Gunilla medla för sig hos konungen, som hon också lofvade. Men konungen lemnade tyst och mörk och sluten inom sig de bugande herrarne och Reval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
