Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget mot Ryssland. Carl Horn
- Konung Johans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland samt hade dervid lycka med sig, så att han slog fienden flera gånger. En gång blefvo 6,000 ryssar på platsen, en seger som högeligen fröjdade konung Johan. Han påbjöd en allmän tacksägelsedag. Men fröjden dog snart bort och förmådde icke länge hålla oron och ångesten från konungens hjerta. Under dessa år afhöll han sig från att begå nattvarden. Så sönderslets han i sitt inre, och sjuklighet och yttre svaghet kommo dertill.
Konung Johans död.
Året 1592 blef det sista af konung Johans regering, och den kedja af vidrigheter, som under de sista åren utsmidts omkring honom, tycktes nu liksom vilja snöra sig omkring honom och qväfva honom under sina metallhårda länkar. Mötet i Reval, skilsmessan från den älskade sonen, rättegången mot rådsherrarne och mot Carl Horn, förlusterna i kriget, och slutligen de å nyo vaknade misstankarne mot brodern, hertig Carl, hvilken i Mars månad detta år, anhöll om konungens bifall till sin förmälning med hertiginnan Christina af Holstein, samt de ännu alltjemt fortsatta striderna med anledning af liturgien — se der hvad som omgaf konung Johan, hvart helst han kastade sin blick, medan i allt mer vidgade kretsar missnöjet grinade mot honom och olyckliga, bleka, blodiga hamnar hotande höjde sig upp mot honom och påminte om den annalkande räkenskapsdagen.
Och ensam stod den svage konungen. Endast Clas Fleming skänkte han sitt förtroende. Denne och hans skrifvare, om hvilka vi här ofvan talat, utgjorde den krets, inom hvilken konungen rörde sig. Ej under derföre, om han kände sig sjuk i själen, långt innan kroppens sjukdom påminte honom om, att hans slut stundade.
Det var kort före påsken år 1592, som Johan sjuknade i en feber, som gjorde honom mycket orolig. Han hade på Skeppsholmen låtit uppbygga ett lusthus, och dit lät han flytta sig vid sommarens annalkande, emedan han trodde, att luften der skulle vara sundare än i staden. Men någon förbättring spordes icke deraf. Han ville fram uti Augusti begifva sig till Upsala och dröjde under vägen på Drottningholm eller Torfvesund, såsom det då kallades. Dit hade nyss i Djurgården anländt en hop hjortar, och konungen ville förlusta sig med jagt efter dem, hvilket ock skedde. Efter jagten befalte han sina drabanter att sätta sina fjäderprydda hattar på marken och sedan drifva hjortarne mot dessa. Drabanterna gjorde så, och när hjortarne kommo fram och fingo se de vajande fjäderbuskarne, blefvo de skrämda och gjorde de lustigaste språng fram och tillbaka, och konungen hade sin fröjd deråt och var vid det bästa lynne.
Men efter aftonmåltiden omkring kl. 9 blef han med ens häftigt sjuk, så att till och med målet förtogs honom, och presten måste tillkallas. Konungen hemtade sig något, men ville ej mottaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0476.html
