Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigismund och polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af folket förstod. Häraf retades mäster Erik Schepperus att gifva svar på tal. Han upptog städse Justi ord och sökte vederlägga dem, hvarvid han lika litet som Justus sparade på skarpa ordalag. Sinnesstämningen förbittrades härigenom hos både katoliker och lutheraner, och man fann på morgnarne å Stockholms gator dödade af båda bekännelserna, bärande vittne om nattliga slagsmål. Från sjelfve Mala Spinas hus öfvades våldsamheter. En polack sökte skjuta ihjel Schepperus och insattes derför i fängelse, men undgick för öfrigt straff, hvaremot mäster Erik af konungen förbjöds att predika.
Ännu häftigare uppblossade nu lutheranerne, och vid tvänne nu inträffade begrafningar utbröt bitterheten i de mest betänkliga våldsamheter. En polsk hofbetjent begrofs tvärt emot rådets afstyrkande i Riddarholmskyrkan, och begrafningen skedde med ljus, kors, fana och alla katolska kyrkobruk. Lutheranerne stodo försagda. Kyrkan var af ålder en begrafningsplats för rikets konungar och förnämste män, såsom rådet ock hade förestält konungen, och nu förklarade de lutherske presterne kyrkan oskärad och stängde henne för all gudstjenst samt klagade hos konungen och bad om hans beskydd. Konungen svarade, »att om besväret att predika nu icke mera anstode dem, så ville katolikerne gerna åtaga sig det, liksom under hans faders regering ej många år tillförene». Till följd af detta svar öppnade de lutherske kyrkan genast åter för sin gudstjenst.
Den 20 November egde den andra begrafningen rum. Den döde var en förklädd katolsk prest bland konungens musikanter, som blifvit dödad på gatan nattetid. På konungens befallning och tvärt emot rådet och presterna skedde äfven denna begrafning i Riddarholmskyrkan med all katolsk ståt. Upprörda hopar af menniskor fylde de gator, der tåget framgick, men 200 af konungens hejdukar, hvilka omgåfvo processionen med laddade gevär ända in i kyrkan, afhöllo folket från att redan nu begå våld. Fröken Annas lutherske hofpredikant ville dock hålla likpredikan och gick upp på predikstolen samt slog dörren till efter sig, hvarjemte några djeknar stälde sig på vakt vid densamma. Men desse drefvos undan, predikstolsdörren upprycktes och presten blef neddragen och illa handterad. Nu voro sinnena tända, sablarne drogos och polackarne drefvo med våld lutheranerna ur kyrkan, hvarefter begrafningen verkstäldes med katolska kyrkobruk. Ögonblickligen spred sig underrättelsen om tilldragelsen bland befolkningen och väckte, som naturligt var, den största harm.
Borgarena sprungo hem efter sina vapen, man ville ringa i stormklockan och borgmästarne begåfvo sig upp till rådet. Detta skickade Gustaf Brahe och långe Erik Bielke till konungen att klaga, men han svarade, »att jorden vore Herrans; hon åtminstone borde unnas åt katolikerne, hvilka fordom hade uppbygt kyrkan och sedan icke ändrat sin tro». Emellertid skyndade borgmästarne och någre rådsherrar ut bland folket och lyckades slutligen stilla bullret, sedan Clas Fleming tillkommit med en skara soldater. Nu inlemnade rådet till konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
