Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verkställandet af Arboga riksdagsbeslut. Clas Fleming och Klubbekriget. Ny riksdag i Stockholm om sommaren 1597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr Carl blef, sedan han förgäfves sökt rymma, insatt i ett strängare fängelse.
Men utom rådet och desse Flemings svågrar hade Carl sin svåraste och farligaste motståndare, liksom konungen sitt pålitligaste stöd, i den råe, ohyfsade och hårde Clas Fleming. Vid tiden för Arboga riksdag gingo de förfärligaste berättelser om hans framfart i Finland, mot dem, som höllo med hertigen. En bonde, på hvilken tungan blifvit afskuren, emedan han velat klaga för hertigen, skall hafva kommit till den nämnda riksdagen och der med fingret mot det qvarsittande tungstycket lyckats göra sig begriplig. En adelsman hade blifvit halshuggen i hvar socken af hela Finland, sonen nödgades stundom afrätta sin farfader och fadern stundom sin son, endast några få karlar funnos qvar i hela Savolax, o. s. v. Mycket af allt detta var naturligtvis icke sant, men det tjenade förträffligt att uppreta bönderna, i hvilkas mun Clas Fleming gick och gälde under namnet »blodhunden» eller »köttmånglaren» (bondeslagtaren), samma namn hvarmed en gång Thure Thuresson (Bielke) benämndes hundra år förut. På Arboga riksdag dömdes ock Abraham Melchersson, en af Sigismund tillförordnad fogde i Österbotten till döden, och halshöggs sedan i Stockholm, medan man fruktade för ett anfall af Fleming sjelf på Sverige.
Han var dock tillräckligt upptagen i Finland af det så kallade Klubbekriget eller Ilkainens krig, som det ock kallas efter en af anförarne. Detta krig rasade förnämligast under vintern mellan 1596 och 1597 och skall hafva kostat Finland öfver 11,000 bönder, förnämligast i Österbotten och Tavastland. Vi må kasta en blick på hufvudtilldragelserna i detsamma, innan vi öfvergå till skildringen af den slutliga striden mellan hertigen och konungen.
Orsakerna till detsamma äro att söka dels uti det allmänna förhållandet mellan hertigen och konungen, dels och som en följd deraf uti Clas Flemings envisa fasthållande vid den senare, äfven när han såg, huru konungen var benägen att nedbryta sin farfaders verk och göra Sverige till ett lydrike under Polen. Hans bemödanden att alltid hafva en ordnad här till hands, hvartill, som vi veta, äfven hör historien om det ständigt uppskjutna uppfyllandet af Keksholms öfverlemnande till ryssarne, vållade detta krigsfolks förläggande i så kallade borgläger, synnerligast i det bördiga Österbotten, om hvilket det heter i ett gammalt ordspråk, att
Storkyro åker och Limingo äng
hafva ej like i bredd eller längd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
