Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verkställandet af Arboga riksdagsbeslut. Clas Fleming och Klubbekriget. Ny riksdag i Stockholm om sommaren 1597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödades, och deras egendom plundrades. Ilkainen förde den vilda bondhopen ur Österbotten in i Tavastland och fortsatte på samma sätt, som Pontu börjat, tills vid jultiden Clas Fleming kom dragande med krigsfolk från Åbo och sent en afton lägrade sig i Briskala prestgård tätt invid Koskis kungsgård, der bönderne lågo. Öfver natten slöts stillestånd, men tidigt på morgonen lät herr Clas afskjuta några falkoneter, och, då kulorna slogo genom väggarne, blefvo bönderne förfärade. Ilkainen, fruktande att hans folk enligt Flemings begäran skulle utlemna honom, var den förste, som flydde, och bönderne följde sina anförares föredöme, förande med sig inåt skogen ett stort antal slädar, lastade med plundradt gods. Hindrade härutaf upphunnos de lätt af de ryttare, som Flemihg sändt efter dem och hvilka anstälde ett förfärligt blodbad bland dem. Midt på den tolf mil långa skogen kallade herr Clas sina ryttare tillbaka af fruktan att midt i vintern intränga i det fiendtliga Österbotten. Men fångarne dömdes efter en kort ransakning till döden och afrättades, hvarvid en ung dräng bland dem sjelfva fick göra tjenst som skarprättare och skall hafva tvungits att halshugga sin egen fader.
Pontu och Ilkainen hade emellertid undkommit, och bönderne i Österbotten höllo sig nu stilla. Då kom den ofvannämnde Abraham Melchersson ridande dit upp med en skara ryttare. Han utlofvade förlåtelse åt dem, som frivilligt gåfvo sig till honom, och derigenom fick han både Pontu och Ilkainen i sitt våld. Den förre sändes till Åbo, den senare rådbråkades och blef jemte några andra halshuggen och steglad. Denna trolöshet väckte, såsom man kan finna, böndernes vrede på nytt. Under anförande af en Hans Krank, som kommit från hertigen, samlade de sig vid Karleby kyrka och lade sig i forsåt på ömse sidor om vägen, der Abraham i skymningen kom tågande med femtio ryttare. Öfverfallet lyckades ock så väl, att innan Abraham och hans ryttare ens hunnit draga värjan, voro tjugutvå nedhuggna, och de öfrige med Abraham sjelf sökte sin räddning i flykten. Abraham, som var klädd i en präktig vargskinnspels, afkastade sig denna för att lättare komma undan. Hans Krank, som kom ridande bland de främste af förföljarne, tog upp den präktiga pelsen och satte den på sig, men höll på att allt för dyrt få betala sitt krigsbyte. Ty bönderne togo honom för fogden och »torrbasade» honom så med hugg och slag, att han så när förlorat lifvet, innan misstaget upptäcktes. Abraham Melchersson kom väl undan, men ertappades kort derefter af några Karlebybönder och fördes till Arboga, såsom vi här ofvan berättat.
Bottenkarlarne fingo nu en ny anförare i en Israel Larsson, som kommit öfver från Sverige och påstod sig hafva hertigens fullmakt att anföra bönderna. Under honom tågade de söderut, och, när de sågo sitt stora antal, växte modet, så att de hotade »att nedbryta Åbo slott, om det ock skulle ske med tänderna». En del af hären sändes till Lappfjärd i Nerpis socken, der en afdelning ryttare var förlagd. Desse öfverraskades och nedstörtades i vaken, som blifvit upphuggen på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
