Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Sigismund lemnar Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade med konungens bud och föreslog honom lämpliga nattläger för hans resa till Stockholm, lefvande allt jemt i den tron, att konungen verkligen ämnade sig dit. På Stegeborg visste icke heller någon af annat, ehuru man väl fann det underligt, att konungen vid den årstiden valde vägen till sjös. Sjöfolket fick först kännedom om att konungen aldrig hade för afsigt någon färd till Stockholm. Då han nemligen kom ut i Baresund, befalte han styrmännen att hålla åt höger, det vill säga en led, som var rakt motsatt den, som gick till Stockholm.
Efter en förfärlig storm, som skingrade flottan och kastade konungens eget skepp, Hvita örnen, in i Kalmar sund, der det utanför Stöfle stötte på grund, så att konungen med knapp nöd kunde räddas, anlände han till Kalmar. Det skepp, som förde fröken Anna, äfven som den öfriga flottan, kom först ett par dagar efter konungen. I ett afseende var dock stormen gynsam för Sigismund, i det han i densamma fick ett skäl att ännu för hertigen fördölja sin verkliga afsigt. Strax efter sin ankomst till Kalmar eller den 17 Oktober skref han nemligen till hertigen och omtalade den förfärliga stormen, som drifvit honom ur kosan, sedan han kommit så långt på Stockholmsleden som till Härhamra och Elfsnabben. »Han vågade sig derför icke mera ut på sjön, utan ville nu draga landvägen till Stockholm.» Han nämnde äfven enligt hertigens begäran de främmande, hvilka han ämnade anmoda om att sända ombud till rättegången mot de fångne herrarne.
Åtta dagar uppehöll han sig sedan i Kalmar. Han qvarlemnade der Johan Sparre som befälhafvare och vid hans sida Christofer Gyllengrip och Lars Rålamb. I den fullmakt, som konungen lemnade Johan Sparre och som är daterad den 21 Oktober, befaltes denne att »vid sin timliga och eviga välfärd» söka hålla sig i Kalmar vintern öfver; hvarje dagtingan med hertigen förbjöds, och om denne ville tvinga honom med hans broders, Erik Sparres, och de andre rådsherrarnes, undsägelse till lifvet, då skulle han ihågkomma sin ed och trohet, sitt adeliga stånd och berömliga krigsmans namn; allmogen skulle behandlas med foglighet och föreställas, att konungen intet våldsamt ville företaga mot svenske män, att han kommit som en fredlig konung och att han så ock hade dragit bort igen för att med romerska kejsaren och andra makter förhandla det som kunde lända till begge rikenas välfärd. — Den 25 Oktober steg han derefter ombord och afseglade till Danzig. Äfven på denna färd öfverfölls han af en svår storm. Hela flottan skingrades, många af de svenska skeppen vände om och seglade hem och det, hvarpå konungen sjelf och hans syster befunno sig, stötte på grund vid Hella och förgicks. Det var med knapp nöd som Sigismund sjelf räddades. Han begaf sig förklädd till Danzig, der han vistades en half månad. Härifrån skickade han Uladislaus Beckes med 400 man utvaldt folk till Kalmar med befallning att försvara sig till det yttersta.
Hertigen, som från Örebro begifvit sig till Nyköping, anade genast vid första underrättelsen om konungens färd till Kalmar hvad han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
