Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och företrädesvis utmärka det svenska folkets ståndpunkt, bildning och sedlighet. Tvärt om visar oss verldshistorien samtidiga tilldragelser, som i grymhet ej blott äro jemförliga med, utan öfverträffa hvad som hos oss timat. Ej heller vore det rätt att i afseende på bedömandet af vårt folks lynne taga uteslutande sådant, som skedde när lidelserna voro som mest upprörda, till utgångspunkt och rättesnöre. Utan tvifvel bodde på djupet i folkets hjertan mycken fromhet, liksom mycken enkelhet rådde i dess seder. Man ser ett och annat drag springa fram ur dunklet och antyda detta, såsom hos modern till den nya tidens store stridsmän, mäster Olof och erkebiskop Lars. Hennes svar till sina söner, då de efter faderns död bortvisade munkarne från begrafningshuset och sökte lugna sin moders oro och sorg öfver deras uppförande, i det de sporde henne, om hon förstode den latinska messan, är må hända mer än andra sådana enskilda företeelser att fatta som ett uttryck för hvad folket i detta afseende tänkte och kände. Det är naturligt, att den upplösning och omskapning af gamla förhållanden, som reformationen förde med sig, skulle utöfva inflytande på sedelifvet och tänkesättet i allmänhet. Det kan dervid stundom, när man allt för mycket fäster sig vid enskildheterna, se ut som om förhållandet härutinnan hade blifvit ett sämre än det som varit. Men höjer man blicken och ser ut öfver det hela, skall man finna folklynnet i grunden detsamma som förut och en utsigt till ett bättre derutinnan gifven, att förädlingens vilkor — en renare tro och en allmännare utbredd kännedom om trons rätta grund — förefinnas.
Men då vi tala om det svenska folklynnet, sådant det framstår i sina allmänna drag för denna tid, kunna vi icke underlåta att påpeka de lyten, hvilka Gustaf Wasa sjelf, han som så väl kände sin tid och sitt folk, ansåg sig hafva funnit hos detsamma. »De äro orolige, ombytlige och klandra gerna och afundas hvarandra», sade han och hans erfarenhet härutinnan öfverensstämmer med den gamla anteckningen i Gråbrödernes klosterkyrka — som jemte åtskilliga målningar från medeltiden öfverkalkades år 1713 — der egennytta, hat och afund äfvenledes anföras bland orsakerna till Sveriges olyckor. Månget godt ord hade dock gamle kung Gösta att säga om sitt folk och för sina söner skildrade han på samma gång dess styrka, dess mod och duglighet. Både det bättre och det sämre visade sig inom alla samhällsklasser, ehuru de för oss, såsom naturligt är, företrädesvis framträda hos de högre, om hvilka minnet bibehållit sig till vår tid bättre än om de andra.
Om bonden i sitt hem, der han lefde med hustru, barn och tjenare, hafva de offentliga handlingarna föga att tala. Vi komma dit till honom endast liksom undantagsvis. När nöden är stor och faran står för dörren, då förunnas oss en blick in i bondens hem; eljest är det tyst om honom, såsom skalden sjunger:
Hvar plåga har sitt skri för sig,
men helsan tiger still;
derför man talar ej om mig,
som vore jag ej till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
