Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckande skatterna och utskrifningen af manskap, missnöjet så stort, att uppror stod för dörren, ehuru det stillades af Carls personliga uppträdande. Han var väl icke så vältalig som fadern, men hvad han yttrade förstod bonden må hända bättre, emedan han klädde hvad han hade att säga i ett kort och kraftigt språk. Hvad som föreföll groft i kretsen af rikets store, hvilka i allmänhet hade en högre bildning, det föll sig helt naturligt bland bönderna. I afseende på åkerbruk och bergsbruk var Carl lika noga att utdela råd och upplysningar som fadern.
För öfrigt är det egendomligt att se, huru i folkets lif drag af det gamla och forna fortlefver. Hvem skulle väl tro, att ännu på denna tid sjelfhämnden fortlefde, och till och med, när dråparen »blifvit dömd under svärdet», när således hans sak blifvit afgjord på tinget, var det icke den allmänna vakten, staten, som verkstälde domen, utan han öfverlemnas till den dräpnes slägt, som egde att verkställa straffet eller göra med honom hvad densamma godt syntes. Konungens benådningsrätt var också inskränkt af slägten. Bref finnas, hvari konung Gustaf gör förbön för en dråpare hos den dräpnes bröder, »att de måtte benåda honom till lifvet, till redelig och nådig mansbot», och, sedan dessa gifvit godt svar, hos den dräpnes moder och öfriga skyldemän. Likaså, när förlikning mellan målsegandena ingicks inför domstol, ser man slägten framstå i sin gamla betydelse. Kungsfred lystes då ej blott mellan kärande och svarande, utan jemväl mellan deras slägt och vänner på båda sidor, »att ingen skall argas eller fejdas på hvarannan af afund eller illvillighet för denna eller andra sakers skull dem emellan står». Så lyda orden i en förlikningsdom mellan tvänne bönder, af hvilka den ene anklagades för tjufveri, emedan hans barn hittat två gamla handskar, men dessa icke strax blifvit lysta.
Dråp och tjufveri, äfven vidskepelse och otukt äro de saker som företrädesvis förekomma i tidens rättegångshandlingar. »Mer än i något annat kristligt konungarike eller furstendöme», säger konungen sjelf, »brukas här stort mord och dödsslag, så att en part vårdades nu snart icke mera om att mörda, slå eller skjuta en karl ihjel, än det vore en hund eller annat osjäligt djur.» Sinnet var hårdt och rann lätt till, i synnerhet vid gästabudet, när det upphettats af ölet.
Man finner vid denna tid samma benägenhet hos svensken som i våra dagar att lefva godt, lefva undan, som det heter, så länge något finnes att lefva af, och sedan taga vid det sträfva arbetet igen. Detta fel klandrades af konung Gustaf. Vi anföra ur ett hans bref rörande de många öfverflödiga gästabuden och den stora kostnaden för dem, som bättre kunde användas, menade konungen, till att derför i utbyte införskaffa till riket salt, humla och annan nödtorft, följande: i dess ställe, säger han, »sväljes allt upp och förtäres på ett års tid, som man alltid hafver haft för plägsed att hålla stora gästabud, icke allenast med bröllop och barnsöl, utan ock dessemellan sig mycket beflitar och stor kostnad gör med kyrkomesso-gästabud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
