Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helgedags-gästabud och annan latemanshelg, der man dock intet annat gör, utan onyttigen och öfverflödigen förtärer hvad man tillsammans dragit hafver, så att om till sådana ölgästabud söndagarne och andra helgdagar icke tillräcka vilja, då tager man lördagen till hjelp och andra dagar, och blifver dervid sådan omåttlig kostnad och öfverflödighet med mat och öl brukad, att det fast osägligt är». Sådant förmanade konungen allmogen att aflägga, men lusten och skicket stodo qvar långt efter honom.
Fallenhet för prål och grannlåt var också något, som konung Gustaf ifrade emot. Han förmanade den menige man att aflägga det prål och den högfärd med hög klädebonad samt att icke låta sig bedraga af många onyttiga varor och kramgods, hvaraf flärd föddes, utan bruka måttlighet dermed och blifva vid den gamla goda drägt och klädebonad, hvar efter sitt skick, som fader och föräldrar före dem gjort. »Der allmogen brama vill, då vore det deras största heder och stode dem bäst, hvarmed de ock väl brama måtte, att de hade deras åkrar, ängar och andra egor väl brukade och häfdade, desslikes malt och mjöl i lårarna, mat i husen, god boskap, kor, oxar, får och annat slikt, som till bondens bo tarfveligt vore.»
Hårdt och sträfsamt har i alla tider den svenske bondens lif varit, men hans krafter, hans uthållighet och fasthet hafva ock varit derefter. Hufvuddragen i hans skaplynne hafva förblifvit desamma, huru än de yttre vilkoren för hans lif, det enskilda lika väl som det allmänna, skiftat. En väsentlig förändring i afseende på hans medborgerliga ställning inträdde under denna tiderymd, dels i allmänhet derigenom, att hans jord förvandlades till kronans och han sjelf ifrån att vara en oberoende, sjelfsutten man till kronans landbonde, dels särskildt derigenom att grunden lades till en mängd skattebondehemmans läggande under adeln.
Näst efter bonden må vi kasta en blick på bergsmännen och bergsbruket.
När vi följde den flyktande Gustaf Wasa till Dalarne, inträdde vi med honom på den rike bergsmannen Anders Perssons gård, och det heter om denne, att han varit flyktingens kamrat i Upsala. Utan tvifvel var det icke ett enstaka fall, utan får väl antagas gälla om de rikare bergsmännens söner i allmänhet, att de skaffade sig den bildning som då erbjöds vid rikets högskola. Derför talar den ansedda ställning, som bergsmännen intogo under de båda siste Sturarne; likaså den omständigheten att under den tid, med hvilken vi sysselsätta oss, man finner bergsmän användas såsom både fogdar och domare. I rikedom stodo de vida öfver allmogen. Vi påminna om den från befrielsekriget och klockekriget bekante Måns Nilsson, som berättas hafva varit så rik, att han utbränt en källare i berget med fläsk. En annan bergsman säges hafva skott sin häst med silfver, en sägen som dock tillhör äfven äldre tider, så att den kan fattas som ett betecknande af mycken rikedom, utan att någon särskild dermed utmärkes. I en gammal berättelse om enskilda slägter, som uppsattes af en bergsman Jakob Ingelsson i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
