Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östersjön utspred den senare och förstod att gifva trovärdighet åt sagor, hvilka voro ämnade att afskräcka hvarje försök från Sveriges sida att beröfva honom den vinstgifvande mellanhandeln. Vi anföra det, emedan det visar den svenske köpmannens ståndpunkt vid denna tid. Konungen fästade sig icke mycket dervid. »Man kunde väl finna grunden och meningen med dessa sagor» — menade han. Dock medgaf han, »att i Holland och Zeeland, liksom i de östersjöiska städer, funnos arge och illfundige köpmän, hvarför det var af nöden, att de svenske sågo sig väl före med samma sällskap».
Härtill kommer, att den största oreda rådde i köpenskapen inom landet. Från konungen och hans närmaste omgifning fans ingen, som icke ville vara köpman. Prester och embetsmän, knektar och båtsmän, fogdar och bönder — alla ville drifva handel, hvarjemte utländske köpmän ströko genom landet utmed gränsen i Småland och Vestergötland och uppköpte alla slags varor. Häraf alstrades dyr tid och missnöje öfver allt i landet. Okunnighet, oskicklighet, fullständig frånvaro af all företagsamhetsanda, oordning och oreda och slutligen en ständigt tilltagande dyrhet på allt — se der hvad den nya tidens förste man hade att bekämpa och öfvervinna på detta område, om han skulle kunna åstadkomma äfven här något sjelfständigt svenskt.
Han måste ock i ordets egentliga mening skapa till nyes. Man har i behåll ett konung Gustafs bref till en sin befallningsman, som för dessa förhållanden är i hög grad upplysande. Det hände en gång — det var år 1549 — att några Åbo-borgare kommo till honom för att utverka tillåtelse för borgarena i sin stad att få utföra ur riket något smör. Konungen tog dem ordentligt i förhör, och den nämnda skrifvelsen innehåller hans vitsord om dem. »De hade ringa förstånd i saken; af deras handel och vandel taga både de och riket skada, efter de hvarken kunna räkna, eller hafva något förstånd om vårt mynt och det främmande, visste för den skull intet besked, huru de skulle ställa köpet på sina varor utrikes, utan laga ju alltid så, som deras sedvana vara plägar, att de skola hafva förlust på sina varor hos de främmande, men skola de hafva någon vinning, då skall det ju ske af riksens undersåtar. Så hafva vi nu lärt och undervist dem i så måtto till det bästa, ändock förmodandes att det föga hjelper.»
Han befalde vidare i samma skrifvelse sin befallningsman att allvarligen förehålla köpmännen, det de annorlunda skulle ställa sin köpslagan. »Och på det de något besked veta måtte» — heter det — »förrän de segla af landet med de köpmansvaror de kunna åstadkomma, synes oss godt och rådligt vara, dertill du ock dem allvarligen hålla må, att de skaffa sig en god och förståndig man, den der väl räkna kunde, som med dem droge att handla och så lagat, att de ju någon fördel af de främmande som äfven här inrikes hafva måtte och besynnerligen på så mycket, att de hade deras frakt, omkostnad och täring fri utöfver deras utlagda summa för varorna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
