Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till någon rolighet igen. Huru han sedan varit med krig och örlig besvärad och bekymrad, behöfde han icke förtälja, och utöfver allt detta vore allt för väl bekant, hvad brist här i riket varit och ännu vore på personer, som en sådan högskola eller universitet förestå skulle. Derför hade dittills ej mera kunnat uträttas. Men han såge gerna, att Måns Nilsson och flere unge män i Sverige, som der i landet studera, ville taga saken allvarligen före, att icke allenast sjelfve studera derpå att veta förestå ett sådant universitet, utan ock förskaffa en eller två lärde, som ville ett sådant embete öfvertaga, då å hans sida intet skulle sparas. Han tager Gud till vitne, att han alltid varit och ännu vore sinnad att fundera ett sådant verk och detsamma med tillbörlig ränta och underhåll förse, helst han väl besinna kunde, huru märkeligen land och rike genom lärda, förståndiga män förbättrades och förmerades. Hvilken skröplig handel och politia på färde är, der sådane män fattas, vore honom icke oveterligt. Han hade deraf daglig erfarenhet.»
Detta bref skrefs 1538, och på mötet i Arboga 1546, således när det sista svåra upproret — Dackefejden — var öfverståndet, väcktes fråga om en högskola i riket af biskoparne, hvilka klagade öfver att skolorna så litet besöktes och att de, som studerade utrikes, sällan egde råd att uppehålla sig der så länge, som för inhemtandet af tillräckliga kunskaper var nödigt. Derför, menade de, vore en inhemsk högskola nödvändig, der unge män kunde öfvas, innan de utsändes. Äfven rådsherrarne förklarade sig vilja efter sin yttersta makt och förmögenhet befordra saken. Men dervid blef det. — Sådan är öfver hufvud taget frågans ståndpunkt under Gustaf Wasa.
Utan tvifvel var hans åsigt riktig, att svenske män borde stå i spetsen för en svensk högskola, och då sådana icke funnos, måste man iakttaga en afvaktande ståndpunkt, eller med andra ord nöja sig med sjelfva grundläggningsarbetet. För detta sparade icke heller denne konung på medlen. Året efter hans död upprättades ett så kalladt förläningsregister, hvaraf man ser, hvad som var anslaget att tillgodose den akademiska bildningen för Sverige, det vill säga, på den väg, som för sådant ändamål måste begagnas — vid utländska universitet. Enligt detta finner man, att då icke mindre än 3,168 tunnor säd årligen voro för detta ändamål anslagna. De voro så fördelade mellan stiften, att Upsala och Åbo erhöllo 480 tunnor hvartdera; Vesterås, Strengnäs, Linköping, Kalmar, Vexiö och Skara 288 tunnor hvartdera; Jönköping 96 och Stockholm 384 tunnor. I betraktande häraf må man väl kunna säga, att, om ock Gustaf Wasa i allmänhet var sparsam och njugg — något som åter faller sig helt naturligt för en man, hvilken varit med om dagar af den största brist — så var han det härutinnan icke.
Var behofvet af en inhemsk högskola emellertid redan på Gustafs tid känbart, så blef det ännu större, när under Erik XIV å ena sidan skolorna hunnit verka och skicka ifrån sig en större mängd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
