Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare från gästning, från underhåll af krigsfolk annat än i nödfall, hvarjemte presterskapet togs i kungligt hägn och för Upsala akademi utlofvas nödtorftigt underhåll. Ett och annat, som sedermera upptogs i privilegierna, var redan under denna tid gällande, såsom presternes arfsrätt efter stadsrätt, eller att son och dotter efter prest skulle ärfva lika, så ock enkornas rätt till nådar samt rättigheten att ej utan ransakning och dom afsättas från sitt embete.
På riksdagarne utgjorde presterne fortfarande under denna tiderymd ett eget stånd.
Adeln. I afseende på denna ville konung Gustaf I göra gällande åsigter, som stå i det närmaste samband med den att all Sveriges jord tillhörde kronan. Bonden betalade en viss årlig afrad för sin nyttjanderätt af jorden. Adeln, hvars skattefrihet hvilade på rusttjenstens upprätthållande, skulle taga sin sjelfegande, ärfda jord såsom län af konungen, så att godsen icke skulle få säljas eller bortskänkas utan konungens samtycke. Detta stadgas uttryckligen i »regementsformen för Vestergötland», att, om adelsman för fattigdom eller andra orsaker ville sälja eller förpanta sitt gods, så finge sådant icke ske utan konungens samtycke. Det ser sålunda ut, som om den nya tiden inginge med ett fullbordande af feodalsystemets grundsatser, om man finge antaga, att den uttalade grundsatsen vore liktydig med hvad som egde rum i verkligheten.
Till dessa feodala grundsatser, hvilka uttalas i den nämnda regementsformen, höra äfven, att adelsman ej fick slå under sig skattejord eller göra något byte, skifte eller köp mellan skatte- och frälst jord, utan att konungen dervid hade sina tillförordnade — att borgare icke fingo genom penningeförsträckningar söka »vackra» under sig frälsegods eller sådana besitta och njuta utan konungens särskilda tillåtelse. Att ofrälse man icke fick gifta sig med frälse qvinna var ett gammalt förbud, som förnyades.
En annan nyhet, som icke blott stannade vid att förblifva en grundsats, var den bestämmelse, som Gustaf I gjorde gällande i afseende på rusttjensten, att denna skulle utgöras i förhållande till förmögenheten, så att den frälsemän, som egde mer, skulle utgöra en större rusttjenst än den, som egde mindre. Det stadgades nu, att en välrustad häst och karl med allt tillbehör skulle hållas för hvarje 150 marks frälse- och 100 marks förläningsränta eller derunder, som frälsemannen innehade. Dessa rusttjenstvilkor nedsattes under Erik XIV så, att häst och karl i fullständig rustning skulle hållas för hvarje 300 marks frälse- och 200 marks förläningsränta, samt under Johan III ytterligare derhän, att för 400 mark af den förra och 300 mark af den senare räntan skulle häst och karl hållas. Dessutom förunnades alla af konung Erik den så kallade säterifriheten och ladugårdsfriheten. Hvarje frälseman fick undantaga en, hvarje friherre två och hvarje grefve tre sätesgårdar från rustning, så att för inkomsterna från dessa gårdar behöfdes ingenting utgöras till kronan. Genom ladugårdsfriheten fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
