Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utsågos under Erik XIV och Johan III för det mesta af konungens fogdar. Detta bruk frångick hertig Carl och återupptog den gamla seden att med öppna bref till samtliga ständerna i hvar landsända kalla till riksdag. Till riksdagen i Vesterås 1527 voro sex bönder från hvarje härad kallade; men närvarande voro icke flere än 105. Till riksdagen i Linköping år 1600 kallades tre bönder af hvart härad. De närvarandes antal vid denna riksdag uppgick till nära 270. — Af borgare kallades vanligen tre från hvar stad, nemligen en borgmästare, en rådman och en borgare, men stundom kallades ett större antal, fyra, stundom sex från hvar stad. Till riksdagen 1527 kallades en borgmästare och en rådman från hvarje köpstad, till riksdagen 1600 en borgmästare, en af rådet och en af menigheten. — Hvad presteståndet beträffar, ser man från år 1547 kyrkoherdarne kallas till riksdag. Vid Sigismunds kröning kallades äfven de större städernas skolrektorer, hvilket bruk sedan ganska ofta förekommer under förra hälften af det 17:de århundradet. Till 1560 års riksdag kallades »ordinarii och två beskedlige prestmän af hvart härad» — till 1600 års riksdag »alla biskopar med tre af hvart kapitel och två eller tre prester af hvart härad». — All adeln plägade kallas »menige frälset innan och utan råds», och man finner i flera kallelsebref den hotas med frälsets förlust, som uteblef. Under Carl IX begärde adeln att få komma till riksdagarne genom ombud landskapsvis, och Carl kallade äfven ett par riksdagar endast ombud, men då adeln på 1602 års riksdag förnyade sin begäran, »att ej all adeln måtte blifva uppfordrad», förklarade sig väl Carl »vara tillfreds att så på en annan tid måtte ske. Dock» — tillägger han — »hvar de mindre klädde uppå deras hustrur och mera uppå sig, så hade de bättre råd att draga till herredagar och voro riket mera till äro».
Vi hafva i det föregående sett, att på riksdagarne alla dess medlemmar plägade vara församlade i ett rum. På riksdagen i Vesterås 1527 voro öfverläggningarna gemensamma i svartbrödernes klostersal, men konungens framsättningar[1] besvarades särskildt af hvart stånd, nemligen af rådet och den öfriga adeln, af köpstadsmän jemte bergsmän och af bönderna. Riksdagsbeslutet utfärdades i rådets namn. Enligt konung Sigismunds försäkran af 1594 var ständernas samtycke nödvändigt för beslut i riksvigtiga saker. Någon bestämd tid för riksdagarnes återkomst fans ej stadgad, men väl finner man i afseende på deras långvarighet den åsigten uttalad, att de ej borde räcka utöfver sex veckor samt hållas på lägliga rum och årstider. Det är märkeligt nog, att beslut af så genomgripande vigt för hela samhällsutvecklingen som de, hvilka fattades på riksdagen 1527, ej kräfde en längre sammanvaro af ständerna än fyra dagar.
Den gamla landskaps-representationen fans ännu qvar vid sidan af riksmötena. Man finner det af Sigismunds konungaed, der det heter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
