Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.3. Geologi. Af statsgeologen E. Erdmann, Stockholm - I.3.d. Jurasystemet - I.3.e. Kritsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De till Jurasystemets undre del och keuperns öfre gränslager
hörande bildningarna (rät-lias) förekomma inom trenne områden af
tillsammans 800 kvkm. areal, af hvilka det nordligaste, största,
omfattar trakterna mellan Höganäs, Skelderviken, Hallandsås,
Söderåsen och Landskrona; det mellersta är beläget vid Eslöfs
köping och järnvägsstation, och det sydligaste sträcker sig som
ett smalt bälte längs silursystemets gräns från Vombsjön till
trakten nordost om Ystad. – Formationen utgöres af med hvarandra
omväxlande ljusa, finkorniga sandstenar, grå eller svart lera,
däribland eldfast lera, grå eller svart skiffer och skifferlera
jämte stenkol. Aflagringen i sin helhet benämnes därför också
Skånes stenkolsförande formation. Lagren ligga merendels nästan
horisontellt eller blott helt svagt lutande. Deras sammanlagda
mäktighet är inom olika trakter mycket olika, allteftersom de på ena
eller andra stället blifvit mer eller mindre denuderade. Vid Höganäs
har formationen befunnits nå en mäktighet af ända till 240 meter.
Det är egentligen inom de undre, äldre delarna af formationen,
som brytvärda stenkolsflötser anträffats, och man måste därför
genomgå med schakt icke blott de ofta mäktiga kvartära jordlagren
utan äfven större delen af själfva den kolförande formationen, innan
man kommer ned till de brytvärda nivåerna. Då emellertid lagren äro
mycket rubbade genom förkastningar, så är det djup, hvarpå ett och
samma lager påträffas, mycket växlande; så t. ex. ligger kolflötsen
vid Höganäs på omkring 100 meters djup, vid Bjuf på 30 meters och
vid Skromberga och Bosarp på ändå mindre djup under den nuvarande
jordytan. De brytvärda kolflötsernas mäktighet varierar mellan
O,3 och 1 meter, och de underlagras vanligen af eldfasta leror
eller skiffrar, hvilka vid de olika grufvorna brytas samtidigt
med stenkolen och utgöra råmaterialet för en ganska betydande
tillverkning af eldfast tegel, dräneringsrör, tiles m. m.
I sandstenen äro på ett par ställen stenbrott anlagda för densammas
tillgodogörande till slipstenar och kvarnstenar.
Den kolförande formationens ler- och skifferlager innehålla
flerstädes i riklig mängd väl bevarade lämningar af den vegetation,
som härskade under tiden för deras aflagring; i de öfre, af
hufvudsakligen sandsten bestående delarna träffas förstenade
lämningar af marina djurformer, hufvudsakligen mollusker.
Kritsystemet är utbredt öfver en stor del af sydvästra Skåne samt
öfver ett betydande område i trakterna omkring Kristianstad, Åhus
m. fl. ställen i nordöstra delen af provinsen. De i sydvästra
Skåne förekommande aflagringarna utgöras dels af egentlig krita
(skrifkrita) med flinta, dels af kritkalksten (saltholmskalk
och faxekalk), som torde upptaga största området, dels också af
en kalkhaltig sandsten (köpingesandsten) i ystadstrakten samt
ett slags märgel vid Eriksdal och Kullemölla intill gränsen mot
rät-liasområdet norr om Ystad. Nordöstra kritområdet utgöres
dels af en af söndergrusade bryozo-stänglar och snäckskal
m. m. bestående kalksten, dels af en nästan jordartad kalksten,
dels af kvartssandsten.
Kritsystemets aflagringar äro inom Skånes nordöstra del afsatta
omedelbart på urberget, men inom öfriga delar af provinsen synas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
