Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.3. Geologi. Af statsgeologen E. Erdmann, Stockholm - I.3.e. Kritsystemet - I.3.f. Tertiärperioden - I.3.g. Kvartär. Istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvila på yngre bildningar och åtminstone delvis på den kolförande
formationen. Lagren hafva merendels ett flackt läge, med endast
obetydlig stnpning. De framträda ytterst sällan blottade i dagen;
vanligen äro de öfvertäckta af särdeles mäktiga kvartära sand-
och leraflagringar.
Huru stor kritsystemets sammanlagda mäktighet är, känner man ej,
men en norr om Ystad utförd djupborrning nedgick till mera än
500 meters djup, utan att den där förekommande afdelningen af
ifrågavarande system genomborrades. Dettas kalkrika bergarter
äro af så stor ekonomisk vikt, att flera tekniska industrier
äro grundade på deras tillgodogörande: skrifkritan brytes och
tillgodo-göres vid åtskilliga kritbruk; saltholmskalken utgör jämte
lera råmaterial till en storartad fabrikation af portlandscement,
kritkalkstenarna i nordöstra Skåne dels brännas till kalk, dels
förmalas till s. k. düngerkalk att användas för jordbrukets behof
såsom gödslingsmedel, hvartill dessa kalkstenar synas väl lämpa sig,
i all synnerhet som de äga en icke ringa halt af fosforsyra. -
Nordöstra Skånes krit-kalkaflagringar befinnas flerstädes hvila
på en bädd af kaolin, under hvilken det mer eller mindre vittrade
urberget vidtager.
Under den efter kritperioden inträdande tertiärperioden, från hvilken
likväl inga anstående sedimentära aflagringar äro kända inom Sverige,
var Skånes berggrund utsatt för mycket betydande rubbningar. Då
uppstodo nämligen, längs nordväst-sydostliga förkastningssprickor,
de väldiga sättningar i jordskorpan, genom hvilka vissa kritområden
delvis nedsänktes 1,000 meter eller mera under angränsande områden,
och då inträffade de vulkaniska eruptioner, af hvilkas lavabäddar
och asktäcken de i trakterna norr om Ringsjön i mellersta Skåne
förekommande basalterna och basalttufferna äro återstoder. Ungefär
samtidiga härmed voro sannolikt de eruptioner, som ägt rum vid den
nuvarande sjön Mien i sydligaste Småland och inom norra och södra
Dellens sjöområde i Hälsingland, hvarest de likaledes glasartade
vulkaniska bergarterna ryolit vid den förra och andesit vid den
senare lokalen finnas fast anstående. - Yngre än krittiden anses
också nefelinsyeniten och den intressanta melilitbasalten på Alnön
nära Sundsvall.
Ytan af Sveriges berggrund, denna må utgöras af ursystemets eller
andra i det föregående nämnda lagersystems bergarter, är till
mycket betydande utsträckning betäckt af grus, sand, leror och
andra jordartade bildningar, hvilka aflagrats efter tertiärtidens
slut under den ända till nutiden nående tidsperiod, som benämnes
den kvartära.
Redan under tertiärtidens senare del hade en temperatursänkning
inom norra halfklotet inträdt, och denna nådde sitt maximum under
det skede af kvartärperioden, som benämnts istiden, då från landets
högsta delar glaciärerna så småningom utbredde sig och växte till
en enda ofantlig landis, som slutligen, kanske efter årtusenden,
utbredde sig icke allenast öfver hela den skandinaviska halfön
utan äfven öfver en stor del af norra Europa. - Dessa glaciärer
och denna landis sopade med sig och bortförde de under föregående
geologiska perioder på berggrundsytan och i dennas fördjupningar
hopade vittringsprodukterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
