Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.3. Kommunalförvaltningen. Af redaktionssekreteraren G. Aldén, Stockholm - III.3.a. Kommunernas själfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNERNAS SJÄLFSTYRELSE.
227
Kommunernas själf styrelse.
Den kommunala själf styrelsen har i vårt land i många
århundraden varit nära förbunden med kyrkoförsamlingarnas själf
styrelse beträffande de kyrkliga angelägenheterna, och än i dag
sammanfalla i Sverige i regeln kommunerna till sitt område med
kyrkosocknarna, undantagandes att de större städerna äro delade i
flera kyrkoförsamlingar.
Genom nu gällande lagstiftning, af år 1862, äro emellertid kyrkliga
och världsliga ärenden strängt åtskilda äfven inom kommunerna
och behandlas af särskilda såväl beslutande som förvaltande
myndigheter. En egenhet för Sverige är, att till den kyrkliga
kommunen är förlagd behandlingen af folkskoleväsendet. - Vi hafva
här att sysselsätta oss blott med den världsliga kommunen, för den
kyrkliga redo-göres under afd. Kyrkliga förhållanden.
Den kommunala s j al f styrelsen är urgammal i Sverige. De
fria männen besörjde själfva i äldsta tider byns, häradets
och landskapets förvaltning på möten och ting. Men när de olika
landsdelarna sammansmälte till ett rike, öfvergick en stor del af
den folkliga själf styrelsen till statens myndigheter, höfdingar,
fogdar och länsmän, eller till kyrkoherdar och adliga sockenherrar
ute i bygderna. Sockenstämman såsom beslutande och kyrkorådet såsom
verkställande myndighet finnas dock alltifrån reformationens dagar,
ehuru först 1817 närmare bestämdes, hvad som förut mest skett
enligt gammal häfd. År 1843 inrättades en sockennämnd, som skulle
handhafva ärenden, hvilka icke vidkommo kyrka eller folkskola. På
begäran af 1856/58 års riksdag utarbetade en kommitté förslag till en
länsrepresentation samt närmare bestämmelser för menighetsstyrelsen,
och den 21 mars 1802 utfärdades de ännu gällande förordningarna
rörande såväl den världsliga som den kyrkliga själf-styrelsen,
delade i fyra särskilda lagar, af hvilka den första handlar om
kommunalstyrelse å landet, den andra om kommunalstyrelse i stad, den
tredje om den kyrkliga kommunen samt den fjärde om landstingen. För
kommunalstyrelsen i staden Stockholm finnes en särskild förordning
af den 23 maj 1862.
A) Hvarje stad samt på landsbygden (enligt regeln) hvarje socken
utgör en kommun. Hela antalet kommuner uppgick år 1898 till
2,491, hvaraf 92 stads- och 2,399 landskommuner; af de
senare finnes ett mindre antal (en del af de s. k. köpingarna),
som i vissa fall intaga en mellanställning mellan land och stad.
I medeltal äga kommunerna omkring 2,000 inb. (på landet nära
1,700, i städerna inemot 12,000); och landskommunernas areal utgör
i genomsnitt 190 kvkm. (i de sex nordligaste länen omkring 1,000
kvkm., i de öfriga blott 75).
För de under senare tider mångenstädes uppståndna stadslikt bebyggda
platserna på landsbygden, vid större fabriker, järnvägsstationer
o. s. v., gäller från 1899 en särskild stadga, som i vissa fall
gifver dessa s. k. miinicipalsamhällen egen kommunalförvaltning,
medan de i öfrigt fortfarande tillhöra den landskommun, inom hvilken
de äro belägna.
B) Rösträtten i kommunerna är ganska vidsträckt, i det den
tillkommer enhvar (man som kvinna), hvilken äger fastighet
till värde af minst 100 kronor eller som arrenderar
jordbruksfastighet eller ändtligen betalar direkt skatt
till staten (»bevillning»). Detta sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
