Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.3. Kommunalförvaltningen. Af redaktionssekreteraren G. Aldén, Stockholm - III.3.a. Kommunernas själfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 III. STATSFÖRFATTNING OCH
FÖRVALTNING.
gäller hvar och en, som äger minst 500 kronors inkomst (i vissa
kommuner, med högre lefnadskostnader, först den, som äger 600
ä 700 kronor). Ytterligare fordras att icke häfta för oguldna
kommunalutskylder. Rösträtt tillkommer äfven juridiska personer,
såsom bolag och menigheter.
Hela antalet kommunalt röstberättigade uppgafs år 1892 (något
för högt) till 704,610, eller, om juridiska personer uteslutas,
till 688,836, hvilket motsvarar ungefär 25 % af befolkningen öfver
tjuguett års ålder. Särskildt bland männen torde omkring 50 % vara
röstberättigade; bland kvinnorna var detsamma år 1885 fallet med
något öfver 3 % (i allt omkring 44,000), hvilket antal dock sedan
dess torde hafva betydligt ökats.
Dessa ganska demokratiska bestämmelser rörande den kommunala
rösträtten få en helt annan karaktär genom det sätt, hvarpå beräkning
sker af antalet röster, hvilket bestämmes efter den s. k. »graderade
röstskalan». Hvarje röstberättigad har nämligen ett röstetal, som
står i proportion till beloppet af den bevillning han betalar (en
röst för hvarje tiondels krona bevillning i landskommunerna och för
hvarje kronas bevillning i städerna), dock med vissa begränsningar,
i städerna sedan år 1869, å landsbygden först från och med år 1901.
Dessa begränsningar innebära, att på landsbygden ingen kan äga mer
än en tiondel af kommunens hela (oreducerade) röstetal och icke i
något fall mer än fem tusen röster, samt i städerna ingen mer än
en femtiondedel af hela röstetalet och ej mer än ett hundra röster.
C) De kommunala myndigheterna äro dels beslutande, dels
verkställande. I fråga om de beslutande myndigheterna råder det
egendomliga förhållandet, att i regeln denna befogenhet icke
utöfvas af något slags representation utan omedelbart af samtliga
röstägande själfva. På detta sätt händer, att man får se beslutande
kommunalförsamlingar på flera hundra personer, ja kanske tusental.
Detta ultrademokratiska system (en direkt afkomling af den gamla
urgermanska folkförsamlingen) härskar så godt som undantagslöst
på landsbygden. I städerna däremot är detsamma tillåtet endast för
de minsta (med under 3,000 inb.). Äfven dessa småstäder kunna för
öfrigt välja en representation, om de så önska, och för de större
städerna är detta såsom nämndt obligatoriskt.
Den diskuterande och beslutande allmänna folkförsamlingen kallas
på landsbygden kommunalstämma, i städerna allmän rådstuga.
Kommunalstämman väljer själf ordförande och vice ordförande, för
fyra år, men å allmänna rådstugan är borgmästaren själfskrifven
ordförande. Ordinarie »kommunalstämma skall hållas tre gånger
årligen, nämligen i mars, oktober och december. Däremellan hållas
extraordinarie sammanträden, vanligen minst fem årligen, för vissa
ärendens behandling. Allmänna rådstugans ordinarie sammanträden
äro blott tvenne årligen: i juni och december.
Kommunalstämma och allmän rådstuga besluta i kommunens all-4manna
angelägenheter, välja dess verkställande myndigheter samt innehafva
den kommunala beskattningsrätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
