Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.8. Den vittra litteraturen. Af lektorn fil. dr R. Steffen, Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
lades och befästes ännu mer genom fru II. Ch. Nordenflyclit
(1718/63) och grefvarne G. F. Creutz (1731/85) och G. F. Gyllenborg
(1731/1808), hvilka för öfrigt företrädesvis hyllade den franska
smaken.
K. M. Bellmon (1740/95), den mest ursprunglige och kanske störste af
alla våra skalder, är däremot helt och hållet nationell och synes
ej vara mycket berörd af sin tids idéer och strömningar. Bellmans
dikter ge uttryck åt en dionysisk glädje öfver lifvets njutningar och
en vemodig klagan öfver deras förgänglighet. Särskildt har han öga
för naturens fägring, och ingen annan skald har som han skildrat
stockholmsnaturens behag. Äfven i fråga om formen är Bellman fullt
originell, och den virtuositet, hvarmed han, trots en skenbar
vårdslöshet, behandlar rim och meter, är oöfverträfflig. Hans
mest berömda verk är en samling episk-lyriska sånger, »Fredmans
epistlar», där han förevigar några då lefvande, väl kända
hufvudstadstyper. Dessa Backi bröder skildras med en kraftig
naturalism, som påminner om de holländska mästarnes uttrycksfulla
målningar, men på samma gång med rokokotidens hela behag. Den
förtrollning, som hvilar öfver Bellmans sånger, beror till stor
del på musiken, som på det närmaste är förbunden med poesien; hans
dikter äro gjorda att sjungas, ej att läsas. Själf har skalden
satt melodier till några af sina sånger; eljest har han vanligen
lånat dem från bekanta visor och sedan omformat dem efter orden,
så att de med dem sammansmält till ett helt. Ännu i dag sjungas
Bellmans visor med förkärlek af vårt folk.
Det inflytande från Frankrike, som börjat under frihetstiden, nådde
sin höjdpunkt under Gustaf 7/1(1746/92), en af detta tidehvarfs
s. k. upplysta despoter. Gustaf III var fransk till uppfostran och
anläggning, och under hans regering voro franska idéer och fransk
smak förhärskande. Men huru främmande kulturen än var, voro dock dess
tendenser i grund och botten svenska, och skalderna behandlade oftast
fosterländska ämnen, äfven om framställningssättet visade främmande
impulser. Med Franska akademien till föredöme instiftade konungen
Svenska akademien, som fick till uppgift att ägna sig åt vältalighet
och skaldekonst samt språkets uppodling. Gustaf III var framför allt
intresserad för dramat och författade tillsam-Karl Mikael Bellmans
staty, på Hasselbacken. mans med sina skydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
