Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.9. De sköna konsterna - IV.9.c. Målning, af f. d. professorn fil. dr C. R. Nyblom, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA
ODLINGEN.
vändes äfven i slott och boningshus, om ock med någon förändring i
ämnena, när det gällde profana syften. Med Gustaf Vasas uppstigande
på tronen och vasastilens börjande herravälde i alla de nybyggda
slotten inträdde en afgjord stilförändring äfven i måleriet. Erik
XIY:s sofkammare på Kalmar slott ger en föreställning både om
dekoration och målning. Den förra består af »intarsia» både för
ornamentiken, som är renässans, likasom hela rummets stil, och
äfven för de inlagda landskapen. Målningen representeras af den
stora frisen ofvanför väggpanelen, där man ser en vildsvinsjakt,
modellerad i gips och målad i naturliga färger. Äfven de äldre
delarna af Gripsholm, där den gamla målningen är bibehållen, främst
i hertig Karls sofgemak (»Johan III:s fängelse»), ge ett begrepp
om tidens smak.
Från och med Gustaf Vasas tid börja äfven porträtt af inhemska
män och kvinnor förekomma, dock alltid, så vidt man vet, utförda
af främmande målare, tyskar eller nederländare. Gustaf stod
bevisligen i förbindelse med den gammalholländske mästaren Jan
van Scorel. Porträtt finnas af konungen själf (1542) och hans
syster Margareta (Gripsholm och Uppsala). Men först med 1600-talet
uppträdde hos oss målare med kända namn. En sådan var J. H. Elbfas,
som från.1625 till 1664 utförde aktningsvärda porträtt af framstående
samtida, såsom Gyllenhielm, Skytte, Axel Oxenstierna. Af drottning
Kristina inkallades ett par utlänningar, som dock snart nog
återvände hem, nämligen nederländaren Dåv. Beck, känd genom sin
bild af drottningen, och fransmannen Sébastien Bourdon, som äfven
målade henne. Det märkvärdigaste porträttet af Kristina är dock af
holländaren Abr. Wuchters (i Uppsala, 1667). Ett starkt af bräck
led konstbildningen i landet, då samma drottning vid sin affärd tog
med sig de målningar af berömda mästare, dock främst italienska,
hvilka under trettioåriga kriget såsom byte hemförts från Sydtyskland
och Prag.
Vid den karolinska tidens inbrott med senare delen af 1600-talet
framträdde en man, som skulle utöfva stort inflytande på konsten
i Sverige, nämligen tysken David Klöcker, senare adlad till
Elirenstralil (1629 98), som kom hit redan i början af 1650-talet
men först 1661 på allvar slog sig ned i vårt land. Han nämndes
då till »hof konterfej are» och bildade småningom _ en skola,
som var af betydelse, om ock blott öfvergående, för konsten
under slutet af 1600- och början af 1700-talet. Han fick under
en utländsk resa tillfälle att studera först i Nürnberg och sedan
hufvudsakligen i Rom under Pietro da Cortona. Hans stil var sålunda
fotad på den italienska barockstilens princip att följa de stora
mästarne i spåren, hvarvid ock en hel del tysk tyngd kom med i det
oundgängliga allegoriväsendet. Detta visar sig tydligt i hans stora
dekorativa verk, plafonder och väggmålningar, t. ex. plafonden
i Riddarhussalen, »Dygdernas rådslag» (1674), samt i liknande
bilder å Drottningholm. Ett par stora men skäligen tomma religiösa
taflor äro »Korsfästelsen» och »Den yttersta domen» i Stockholms
storkyrka. Under hela sin verksamhets tid visar Ehrenstrahl ett
ganska lifligt sinne för färgen. Men det, som brister alltmera,
är förmågan af individualisering. Och dock hade han börjat såsom
en utmärkt porträttmålare, t. ex. i Erik Dahlbergs bild (1664, i
Uppsala) och i flera porträtt af Karl XI, ensam eller med kungliga
familjen. Att han äfven hade sinne för naturen, visa hans bilder
af hästar, hundar och andra djur samt de landskap, han anbragte
som bakgrund i mänga af sina taflor.
Hans förnämste lärjunge var en släkting, Dåv. v. Krafft (1655/1724),
som blef Karl XII:s »konterfejare» och efterlämnade många porträtt
af konungen från hans första regeringsår till de sista. Utom
honom funnos under denna tid flera porträttörer, såsom holländaren
Martin Meijtens, som inkom på 1670-talet och målat bland andra Olof
Rudbeck d. ä. (i Uppsala); likaså hans i Stockholm födde släkting,
George Des Marées (1697/1776), som efter att ha utfört många goda
bilder här hemma flyttade sin verksamhet till Tyskland. Härtill
kan läggas den från Nürnberg inkallade J. P. Lemke (1631/1711),
som på Drottningholm må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
