Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.6. Jordbrukslagstiftning. Af häradshöfding C. Th. af Ekenstam, Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 VI. JORDBRUK OCH
BOSKAPSSKÖTSEL.
Dikning s förhållandena och möjligheterna att torrlägga vattensjuka
marker hafva genom 1879 års förordning fått ett mera modernt
uttryck. I 1734 års lag var blott föreskrifvet, att byamännen
efter sin andel i byn skulle hålla aflopps-dike samt att enhvar
för sin åker, om det behof des, skulle gräfva 40 famnar diken eller
upprensa 80 famnar gammalt dike. Dessutom bestämdes, att om en bys
dike mötte annan bys dike, skulle hvarje by gräfva genom sina ägor,
samt att, om man med dike genom sitt gärde eller äng mötte annan
bys äng, betesmark eller annan utmark, den byn ej skulle hindra
vattnets aflopp. Var ett dike för detta aflopp nödvändigt och
kunde grannarne ej åtsämjas, hvem som skulle dike hålla, bestämde
domaren efter som nyttigt och nödigt befanns. I 1879 års förordning
infördes en ny grundsats, nämligen att den, som för sin jords odling
och torrläggning till 4 fots djup ville göra afdikning, ej skulle
därifrån kunna hindras af nedanför liggande jord. Tvärtom skola
ägarne af all jord, som af denna afdikning har nytta, i mån af
denna nytta deltaga i dikningskostnaden, däri då jämväl inbegripes
lösen för den jord, som åtgår till diket, intrång m. m. Likaledes
är bestämdt, att hinder icke möter att låta ett afloppsdike mynna
ut i en grannes redan befintliga dike, dock att kostnaden för detta
senare dikes möjliga förändring på grund af det nya tilloppet samt
underhåll skall utgöras i samma ordning, som om nytt dikes upptagande
är stadgadt.
Ungefärligen samma grundsatser och stadganden äro gällande, då fråga
är om en verklig sjösänkning eller aftappning af sjö, dock att bifall
från det allmännas sida genom Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i
detta fall fordras. Den, som emellertid vid en dylik vattenafledning
icke själf är sökande eller instämd med sökanden, kan dock befrias
från att deltaga i kostnaderna för företaget, om han inom ett
år efter företagets fullbordande af säger sig hos Kungl. Maj:ts
Befallningshafvande båtnaden häraf. Den för hans mark upptagna
kostnaden skall då gäldas på det sätt, att af den förbättrade marken
utbrytes så mycket, som motsvarar förbättringsvärdet, och tillägges
de kvarstående deltagarne i företaget.
Arrendelagstiftning.
Samma ursprung som jordbrukslagstiftningen har
arrendelagstiftningen. Ännu gällande och. i 1734 års lag samlade
bestämmelser kunna i snart sagdt allt väsentligt spåras ej blott i
de under den senare medeltiden affattade landslagarna utan äfven i
åtskilliga af landskapslagarna. Det var följaktligen inga nyheter,
som 1734 års lag införde i vår rätt. Desto mera anmärknings-värdt
är då, att huru mycket än jordbruksförhållandena under de år, som
förflutit efter 1734, ändrat sig, har själfva arrendelagstiftningen
ej undergått någon väsentlig förändring. Om ändock förändring
i förhållandena kan konstateras, beror detta på den förändrade
tidsåskådningen och ej minst att förhållandet emellan arrendegifvare
och arrendator, som ännu 1734 var ett förhållande emellan husbonde
och underordnad, nu blifvit, om man undantar torpsystemet, ett rent
eko-miskt förhållande emellan två likställda kontrahenter.
Någon viss form för det aftal, hvarigenom en person till en
annan utarrenderar en jordbruksfastighet, är ej föreskrifven;
det kan således vara muntligt eller skriftligt aftal, med eller
utan vittnen. Men för att erhålla säkerhet mot tredje man fordras,
att arrendatorn skall erhålla inteckning, och inteckning lämnas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
