Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.2. Järntillverkningen. Af professor J. G. Wiborgh, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
IX. BERGSHANDTERING.
En öfversikt öfver järntillverkningen i Sverige åren 1876/99
lämnas i tabellen å föregående sida. Till följd af ändringar i
produktionssättet äro fullt motsvarande tal för tidigare år i vissa
fall svåra att erhålla. Beträffande hufvudposterna meddelas dock
öfversikter för äldre tider under resp. afdelningar i det följande.
Angående utförseln af järn och stål, i oarbetadt eller blott till
en del arbetadt tillstånd, upplyser handelsstatistiken, att värdet
af densamma utgjort:
År.
1871
Millioner kronor.
34-06
j^ Millioner r’ kronor.
1877 ...... 29-93
År.
1883
Millioner kronor.
38-32
År.
1889....
Millioner kronor.
. 39-60
År.
1895 ...
Millioner kronor.
.. 32-05
1812
52-07
1878 28-38
1884
42-49
1890 ..
36-05
1896
34-52
1873
49 24
1879 ...... 30-79
1885
34-11
1891....
. 32-13
1897 ..
33-98
1874
39-09
1880 41-0 i
1886
31-05
1892
31’69
1898
34-81
1875
41-52
1881 39-00
1887
32-84
1893
28-03
1899
42-20
187(5
. 31-63
1882...... 40-55
1888
29-28
1894....
. 25-96
Genomsnitten för femårsperioderna från 1871 till 1895 blifva alltså
i ordning 43’i9, 32-35, 38’89, 33’88 och 29’97 millioner kronor
samt för åren 1896/99 i medeltal 36’38 millioner. Talen äro föga
hugnesamma. Maximum träffas för år - 1872, alltså för snart trettio
år tillbaka.
Införseln af oarbetadt järn och stål har under samma tid föga
varierat och mestadels utgjort 3 ä 4 millioner kronor årligen.
Under första hälften af nittonde seklet tillverkades i Sverige
hufvudsakligen blott tackjärn och däraf härdfärskadt smidesjärn,
hvilket till största delen såsom stångjärn exporterades till
främmande länder för att där vidare förädlas till stål och finare
manufaktur. I århundradets senare hälft däremot har järnhandteringen
i Sverige, liksom i andra länder, gjort mycket stora tekniska
framsteg. Inom tackjärnstillverkningen hafva sålunda många
förbättringar gjorts och nya färsknings-metoder, såsom bessemer
och martin, införts.
Den utländska mjuka basiska götmetallen har dock varit en rätt svår
medtäflare till det svenska härdfärskade järnet, hvars produktion
äfven minskats, men i stället har manufakturering af den utmärkta
svenska götmetallen ’gått ofantligt framåt, hvarom de in- och
utländska utställningarna, i hvilka de större svenska järnverken,
såsom Domnarf-vet, Uddeholm, Bofors, Finspång, Nykroppa, Söderfors,
Iggesund m. fl., deltagit, nogsamt bära vittne.
Angående tillverkningtsättet för olika slag af järn må här lämnas en
historisk öfversikt, hvars utförlighet i jämförelse med behandlingen
i öfrigt i detta arbete af tekniska frågor torde försvaras af det
stora intresse järnhandteringen i alla tider ägt för vårt land,
ej mindre från ekonomisk synpunkt än från synpunkten af vårt folks
tekniska utbildning.
Innan vi öfvergå härtill, måste dock först ägnas en behandling åt
den fråga, som, efter hvad ofvan visats, varit af ett bestämmande
inflytande på vår järnhandterings utveckling, eller frågan om
bränslet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
