Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.2. Järntillverkningen. Af professor J. G. Wiborgh, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TACKJÄRNSTILLVERKNINGEN. 653
beredning, voro till byggnadssättet ganska lika blästerugnarna. Nedre
delen af ugnen uppfördes af gråsten, men i den öfre voro
ytterväggarna af timmer, och innanför dessa, närmast pipmuren,
var en fyllnad af jord och sand. Hela ugnens höjd var blott 7 meter.
Masugnarna byggdes vid smärre vattendrag (åar eller bäckar), som
blott en kort tid under våren och sommaren lämnade vattenkraft nog
för att draga de pustar eller bälgar, hvarmed bläster inpressades i
ugnen. I likhet med blästerugnarna var masugnsstället rektangulärt
och den öfriga delen af ugnsschaktet af rund form.
Till en början användes i masugnarna också endast sjö- och myrmalmer
men sedermera äfven bergmalmer. Fort gick det emellertid icke att
utbyta de gamla blästerugnarna mot masugnar, ty under nära två
århundraden existerade båda samtidigt, och till och med så sent som
mot slutet af 1700-talet bedrefs ännu blästersmide i Dalarnes mera
aflägsna skogsbygder.
I tekniskt afseende gick tackjärnstillverkningen också mycket
långsamt framåt. Visserligen ökades något masugnspipans höjd,
och de timrade väggarna ersattes af stenmurar; men schaktets form,
materialet hvaraf det byggdes, blåsmaskiner etc. förblefvo ungefär
desamma ända till 1830-talet. Bilden sid. 654 visar en svensk masugn
från denna tid. Dess höjd är endast omkring 11 meter, som då var den
vanliga. Vid denna tid gjordes dock flera viktiga förbättringar. Varm
bläster började att användas, masugnspipan att uppföras af eldfast
tegel i stället för af sten och dess nedre del, stället, att göras
af en instampad massa, bestående af kvarts med något eldfast lera,
samt af rund form.
Dessa massa-ställen voro mycket eldfasta och varaktiga, så att
längre blås-ningar kunde göras. Men framför allt infördes vid denna
tid äfven en högst väsentlig förbättring i malmernas röstning. Förut
hade detta skett i rostbås; men nu började man härför använda ugnar,
som eldades med ved eller masugnsgas. Dessa ugnar förbättrades
alltmera, tills direktör E. Westman 1850 framkom med sin bekanta
rostugnsform, hvilken är af en högst fulländad konstruktion och
som mycket bidragit till det svenska järnets utmärkta kvalitet.
På 1850-talet gjordes åtskilliga förändringar i masugnsbyggnaders
konstruktion. Förut hade såsom byggnadsmaterial endast användts
skiffer och sprängd sten, men i följd häraf måste murarna blifva
kolossalt tjocka och hela byggnaden helst af parallellipipedisk
form. I den mån masugnspipan gjordes högre, sökte man helt naturligt
att få en lättare konstruktion, hvarför man blott byggde den nedre
delen, såsom förut, af sprängd eller huggen sten men den öfre
däremot helt och hållet af tegel och af rund form.
Då masugnarna gjordes större och masugnsstället vidare, blef
det nödvändigt att genom ett ökadt antal formor bättre fördela
blästern i ugnen. De äldre masugnarna hade blott en forma, hvilket
sedermera på 1850-talet ökades till två å tre, men flera kunde
ej lämpligen anbringas i en masugn, hvars byggnad nedtill hade
kvadratisk genomskärning. Detta gaf anledning till att man på
1870-talet började uppföra öfre masugnspipan på bördjärn, hvilande
på tackjärnspilastrar eller bockar, såsom länge förut varit
brukligt vid de utländska koks-masugnarna. Den första masugnen
med detta byggnadssätt uppfördes här i landet 1876. Deras antal
hafva sedan ständigt ökats, dock gick det ej fort härmed, emedan
denna konstruktion blott vid nybyggnader kunnat tillämpas, men för
närvarande är flertalet af de svenska masugnarna af denna form. Vid
dessa masugnar ökades f or niornas antal till 4, stundom till 6,
alltefter ugnens storlek, och ugnsmurarna gjordes betydligt tunnare,
än hvad förut var brukligt.
De under de senaste decennierna byggda masugnarna hafva en höjd
af 16 till 18 meter, hvilket senare säkerligen är maximum af höjd,
som en träkols-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
