Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.2. Järntillverkningen. Af professor J. G. Wiborgh, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTJÄRNSTILLVERKKING.
675
Under tiden har tackjärnsprofvet blifvit afkyldt och af slaget,
och på dess brottytas utseende bedömes dess kiselhalt samt den
blästerpression, som vid blås-ningens början lämpligen bör användas.
Är tackjärnsprofvet helgrått, användes vanligen den högsta pression,
som kan erhållas, 1,000 mm. kvicksilfver eller däröfver, ty formorna
få af det grafitrika tackjärnet benägenhet att igensättas, och mycket
bläster åtgår för kiselns oxidering, men vid den andra ytterligheten,
såsom för helhvitt tackjärn, användes däremot mycket låg pression,
t. ex. 600 mm. Sedan sålunda en mot tackjärnets sättningsgrad
svarande blästerpression pådragits, uppreses konvertern och
blästern får genomströmma det flytande tackjärnet, hvarvid
färskningen begynner och dess framåtskridande bedömes, dels på
den från konvertermynningen utgående lågans storlek och utseende,
dels på de gnistor, som de med gaserna utkastade små järndropparna
vid förbränningen i luften alstra.
Först sedan kisel och mangan blifvit till största delen oxiderade
och slagg bildats, börjar nämligen kolets oxidering, hvarvid riklig
mängd koloxid bildas, som färgar lågan violett, ett kännetecken på
kokets början.
Med ökad kisel-, mangan- och grafithalt hos tackjärnet fördröjes
kokets inträdande, som för helgrått tackjärn kan dröja 8 å 10 minuter
men för helhvitt ofta börjar efter 1*5 minuts blåsning. Men äfven
vid ett hvitt tackjärn, om det har låg temperatur, så att det är
tjockflytande, fördröjes kokets början. Med varmt tackjärn af normal
sammansättning inträder koket efter vid pass 3 minuters förlopp.
Under koket förorsakar den häftiga utvecklingen af koloxid en pösning
af metallen, och en mängd slagg och järnpartiklar utkastas stötvis
från ugnen; för att minska denna olägenhet sänkes blästerpressionen
under denna period med 100 å 200 mm. men höjes vanligen åter, sedan
koket saktat sig. Under blåsningen bedömes hårdheten hos stålet på
lågans längd och färg men i all synnerhet på beskaffenheten af de
gnistor, som från konvertern utkastas.
Såsom nämndt, uppkomma dessa genom förbränning af smärre
järnpartiklar, men det ljus, som härvid uppstår, förändras med
kolhalten hos järnet, som förbrinner. Är kolhalten hög, så äro
gnistorna stora, till antalet jämförelsevis få samt förbrinna med
ett skarpt, hvitt sken, men allteftersom kolhalten sjunker, växer
antalet gnistor, de blifva mindre och förbrinna med ett mildare,
blåaktigt sken.
När man af dessa kännetecken finner, att stålet börjar närma sig
till den kolhalt det skall hafva, stjälpes konvertern, och blästern
aftages, hvarefter stålet underkastas andra prof, af hvilka man
säkrare kan bedöma dess hårdhet (kolhalt). Medelst en lerbestruken
järnskopa, som instickes genom konverterns mynning, uttages ett
prof på stålet, hvarmed en liten kokill fylles; beskaffenheten af
de gnistor, som stålet härvid kastar, kan nu säkrare bedömas än
under blåsningen, och dessutom angifver ytans form på det i kokillen
stelnade stålet med ganska stor säkerhet dess kolhalt. Är nämligen
stålets kolhalt öfver l % pöser det något och stelnar med rund,
upphöjd (konvex) yta, vid kolhalt af O’9 o % visar ytan däremot
svaga tecken till en fördjupning (blir konkav) i midten, hvilken
fördjupning med aftagande kolhalt alltmera tilltager, så att för
det mycket mjuka järnet, med en kolhalt af O’i % och därunder,
metallen efter afsvalningen ej fyller stort mera än halfva kokillen
samt bildar uppstående kanter utmed kokillens väggar.
Angifver nu detta prof en för hög kolhalt, uppreses konvertern,
och blåsningen fortsattes en kort stund, hvarefter samma prof åter
upprepas, och om så erfordras, blåses ytterligare några Ögonblick,
och så fortsattes ända tills ofvannämnda prof visar önskad kolhalt.
Men man nöjer sig ej härmed, utan sedan den sannolikt rätta kolhalten
på detta sätt blifvit bestämd, utsmides stålbiten, som erhållits
i profkokillen, och å densamma göres s. k. smidesprof, dels för
att ytterligare kontrollera kolhalten, dels för att undersöka,
om stålet är rödskört (af oxideradt järn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
