Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.1. Arbetarlagstiftning. Af fil. dr A. Raphael, Stockholm - XVI.1.e. Olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
982 XVI. ARBETARLAGSTIFTNING OCH SOCIALSTATISTIK.
visat sig medföra för framtiden bestående förlust eller minskning
af arbetsförmågan, dock att lifränta ej utgår i de fall, där
ej arbetsförmågan blifvit nedsatt med minst en tiondedel; c) om
olycksfallet inom ett år medfört döden: dels begrafningshjälp med
60 kronor, dels till änka, så länge hon lefver ogift, en årlig
lifränta af 120 kronor och till hvarje minderårigt barn en årlig
lifränta af 60 kronor, till dess det uppnått femton års ålder. Om
lifräntorna skulle sammanlagdt ö f verstiga 300 kronor, skola de
proportionsvis nedsättas till detta belopp.
Lagen anger närmare, när förlust af arbetsförmåga anses föreligga,
samt den olika procent nedsättning af densamma vid olika skador
anses motsvara.
Utlännings änka eller barn äga ej rätt till lifränta, om de
ej vid tiden för olycksfallet voro i riket bosatta; för tid,
hvarunder någon lifränteberättigad är bosatt utom riket, äger han
ej uppbära lifränta. Dock kan Kungl. Maj :t, under förutsättning af
ömsesidighet, från dessa båda föreskrifter medgifva undantag. För
tid, hvarunder lifräntetagare undergår fängelsestraff eller
tvångsarbete, uppbär han ej lifränta.
Om, då arbetare skadats genom olycksfall, i följd däraf från kassa,
som helt och hållet eller till väsentlig del bildats genom bidrag
af arbetsgifvaren, understöd skall utgå eller om arbetare på
arbetsgifvares bekostnad blifvit försäkrad på annat sätt än i den
nedannämnda riksförsäkringsanstalten, får från understöd, som skall
utgå, afdragas hvad som från kassan eller på grund af försäkringen
utgår. Motsvarande afdrag får äfven äga rum för skadestånd, som i
följd af olycksfall redan utbetalts enligt annan lag.
Nu nämnda rätt till ersättning utesluter ej anspråk på
skadestånd, som i följd af olycksfallet eljest skulle utgå;
dock får arbetsgifvare från dylikt skadestånd afdraga den
ersättning, som enligt denna lag utgår. Är annan än arbetsgifvaren
skadeståndspliktig, äger arbetsgifvaren att uttaga skadeståndet,
om motsvarande ersättning redan enligt denna lag utgått.
I en af staten inrättad riksfor säkringsanstalt kan arbetsgifvare
försäkra sina arbetare mot olycksfall, så att han, så långt
försäkringen räcker, blir från ersättningsskyldighet enligt denna
lag fri. Anstalten äger att enligt ofvannämnda grunder göra afdrag
för utbetaladt skadestånd, äfvensom, efter tillkännagifvande hos
den till skadeståndet förbundne, i ersättningstagarens ställe
uttaga skadeståndet, för så vidt motsvarande ersättning från
anstalten utgår.
Genom inköp i anstalten af lifränta kan arbetsgifvaren befria sig
från skyldigheten att utgifva dylik ränta, och han äger sedan
enahanda rätt som anstalten att uttaga skadeståndet hos annan
skadeståndspliktig.
Anmälan om olycksfall, hvarigenom arbetare skadas, skall ofördröj
ligen ske hos arbetsgifvaren eller arbetsföreståndaren; läkarvård bör
anlitas. Försummelse i dessa båda hänseenden kan medföra nedsättning
i ersättningens belopp.
Är den skadade icke af arbetsgifvaren i riksförsäkringsanstalten
försäkrad, äga icke dess mindre parter, domstol eller skiljemän att
kostnadsfritt från anstalten inhämta utlåtande, huruvida arbete,
däri skadan timade, faller under lagen eller i hvad mån skadan kan
anses hafva åstadkommit nedsättning i arbetsförmågan.
Afträdes arbetsgifvares egendom till konkurs, skall utdelning
för fordran å lifränta ske efter sammanlagda beloppet af räntans
kapitalvärde den dag, å hvilken betalning får uppbäras, och af den
lifränta, som belöper på tiden intill nämnda dag. Med det belopp,
som å lifräntas kapitalvärde utgår, skall åt skadad arbetare inköpas
lifränta i riksförsäkringsanstalten, för så vidt icke hvad genom
anstalten komme att erhållas understiger 45 kronor om året.
Försummar arbetsgifvare att betala förfallen lifränta eller
nedlägger enskild arbetsgifvare sin rörelse eller flyttar han utrikes
eller öfvergår hans rörelse på annan eller sättes densamma under
likvidation, kan lifräntetagaren genom öfver-exekutor söka att få
pant eller borgen ställd för lifräntan. Ställes ej sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
