Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 2. Husdjursskötsel - I allmänhet samt särskilt hornboskaps- och svinskötsel. Av H. Funkquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husdjursskötsel.
75
hushållning, så att den vid fredens återupprättande befann sig nästan i samma
svaga skick som vid Karl XII:s död. Större, förädlade boskapsraser
ansågos ej lämpliga för landets dåvarande förhållanden. Importen av dylika
pågick dock, men i mindre skala.
Rödbrokig svensk boskap (Hero, JEdö, Askersund).
På 1830-talet börjades införandet av utländska raser i större omfång och
därmed inträdde ett nytt skede uti den svenska boskapsavelns historia. Början
gjordes av en enskild man, Alexis Noring, som efter flera års studium av
Englands jordbruk lyckades intressera många framstående svenska godsägare
för anskaffandet av bättre avelsmaterial från utlandet och företrädesvis
engelskt. Resultatet härav blev så gynnsamt, att Svenska staten efter Norings
död ansåg med sin fördel förenligt att träda i hans fotspår. Staten
upprättade stamholländerier för åtskilliga nötkreatursraser och stamschäferier
för flera fårraser, allt av utländskt blod. Dessa stamholländerier och
stamschäferier stodo under tillsyn av en stamholländeristyrelse, som indrogs 1871,
varefter inseendet över stamholländerierna och stamschäferierna jämte
förvaltningen av de till dem anvisade medlen skulle utövas av
Lantbruksakademiens förvaltningskommitté. Ungefär samtidigt härmed upplöstes och
försåldes Statens stamholländerier med undantag av korthornsstamholländeriet
vid Alnarp, vilket upphörde först år 1901. Av de genom försäljningen influtna
medlen bildades den s. k. stamholländerifonden. Denna sammanslogs senare
med en genom de flesta stamschäferiernas försäljning uppkommen fond till
»fonden för svenska hornboskapens och fåravelns förädling», vilken sedan år
1890 står under Statskontorets och Lantbvuksstyrelsens förvaltning. Den
användes till nötboskaps- och fåravelns befrämjande.
Även getter infördes från utlandet, men dessa djur hava i Sverige aldrig
intagit en plats i lanthushållningen, jämförlig med nötboskapens eller fårens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
