Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
alla följande tsarer, konungar och regerande herrar; under sådan
förutsättning hade hertigen mot Sigismunds önskan öfverlämnat
Kexholm till Ryssland. Polackernas erbjudande vore föga värdt,
då de ju icke mer innehade Lifland och aldrig torde fa det i
sitt våld; de skulle för öfrigt icke fasthålla vid det ifrågasatta
förbundet längre, än det vore dem själfva gagneligt. På tsarens
maning hade hertigen angripit Polen, och han hoppades därför,
att denne unnade honom vunna framgångar; han hade sig icke
bekant, hvarför tsaren icke enligt löfte ansatt polackerna från sitt
håll. Ville tsaren begära något af hertigens eröfringar, så kunde
detta ske genom den beskickning, som han borde affärda till
hertigen för att mottaga dennes korskyssning.
Efter förnyade dispyter gåfvo de ryska ombuden med en
skrifvelse svenskarna utan omsvep till känna, att tsaren aldrig
skulle bekräfta eller hålla freden, om ej de estländska städerna
afträddes; fredsfördraget vore ogiltigt, emedan det ej bekräftats
af tsar Feodor eller Sigismund.1 Svenskarna vidhöllo emellertid
sin ståndpunkt och läto förstå, att hertigens bref måtte ha
oriktigt öfversatts, då tsaren där sagt sig finna stöd för sina anspråk.
Den 20 febr. kom då »kanslern» Afanasij Vlasiev till
sändebuden, för att utveckla den ryska ståndpunkten med all den
diplomatiska förslagenhet, hvaraf han var mäktig. Hertigen
syntes honom erbjuda tsaren en underlig vänskap, då han för
sig själf gjorde anspråk på alla fördelar; Sigismund däremot
erbjöde Lifland, som han snart åter skulle ha i sitt våld.
Svenskarna sade sig därom veta bättre besked och funno en
vänskap, som skulle köpas med stora landavträdelser, vara allt för
dyr. Vlasiev påstod sig vid kejsarens hof och öfverallt i
Tyskland hört den meningen uttalas, att hertigen hade tsaren att
tacka för sina framgångar, i det att denne beviljat hans trupper
fritt genomtåg. Sändebuden invände, att han endast uppfyllt
fredstraktatens bestämmelse, då han släppt en handfull folk
genom sitt land. Vlasiev kom då med dunkla hotelser, som
svenskarna frimodigt afvisade; de framhöllo vidare, att om
tsaren ej ville bekräfta freden, borde han också återlämna
Kexholm. Vlasiev inlät sig icke på detta besvärande ämne, och
då sändebuden alltjämt fordrade fredens bekräftande, innan det
1 »So offenbaren wir, S. Z. H. Räthe, euch Gesandten mit kurtzen wortten,
dass der grosse Zaar und Grossfurst Boriss Fedorowitz, äller etc. den vorigen
ewigen Frieden nicht bekrefftigen wirt, auch nicht halten und aufs neue nicht
handeln, ohne Abtrettung der lifflendischen Vhestungen.»
Almquist. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
