Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
förmaningar. Han gjorde det i sitt märkliga bref till det
moskovitiska herrskapet af 24 aug. 1610.
Han sade sig ha förnummit, att ryssarna afsatt sin
storfurste och nu ämnade taga en furste från främmande land i
hans ställe. Därvid röstade somliga på endera af den svenske
konungens söner, andra på den polske konungens son. Men de
borde betänka, att de genom den senares val skulle kasta sig i
den fara, som den svenske konungen ofta varnat dem för och
genom sitt trogna bistånd velat afvärja. Påfven i Rom och
konungen af Spanien hade sedan gammalt farliga praktiker i
sinnet mot Ryssland. De ville genom konungen af Polen
införa den påfviska religionen, utrota alla förnäma ryska ätter och
försänka hela folket i träldom, såsom beslutet vore på den sista
polska riksdagen. Deras löften vore intet att lita på; konung
Sigismunds regering i Sverge lände ryssarna till varnagel. Den
svenske konungen ämnade icke tåla, att ryssarna till tsar toge
Sigismund eller hans son, Sverges svurna fiender. Papisternas
skadliga förehafvanden hade visat sig senast vid den franske
konungens mord1 och vid deras anslag för tre år sedan att
spränga konungen af England i luften med rikets råd och
ständer. De hade nu också ställt till krig och uppror i
Tyskland och riktade sist sina planer också mot Ryssland.
Moskoviterna borde därför taga sig till vara och, såvida de icke valde
någon ur sin egen midt, hellre taga en af den svenske
konungens söner eller blodsförvanter till storfurste. I så fall hade de
icke att befara något intrång i sin religion eller sina privilegier
och kunde räkna på vidare undsättning. Ladoga, som De la
Gardie sett sig nödsakad att besätta på grund af transportens
antastande och uppskofvet med Kexholms öfverlämnande, skulle
emellertid hållas den ryska nationen troget till handa, tills man
förnumme, hvem den valde till tsar. Fölle valet på konung
Sigismund eller hans son, skulle den svenske konungen icke
blott behålla Ladoga, utan också göra anspråk på andra
fästningar och med kringliggande herrskaps bistånd bekriga Ryssland.2
1 ». . . helsth efter Konungen i Franckrycke ähr igenom deres rådh
och ingifuande af een skelm, som war en hans egen neste tienare, den nest
förledne 14 May mördliger wyss medh een dart i sin egen wagn till dödz
stucken, hwilken derföre sit tilbörlige sträf bekommit hafuer, szåsom I af
• medhfölgendhe tryk och afritningh hafue till at see . . .»
1 De la Gardie till det moskovitiska herrskapet (utom andliga och
världsliga ständer nämnes särskildt »Knäss Feodor Iwanowittz Imstislofski
medh syne medbröder Rykzens Rådh»), Spaltz vid Ny en 24 aug. 1610. Orig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
