Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611) - Kexholms kapitulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Först vid samma tid erhöll fältherren konungens bref af 28 dec.
1610, som ålade honom att redan under vinterns lopp våga ett
angrepp mot Novgorod.1 Men den inbrytande våren hade då
redan börjat sätta vägarna under vatten, och i stadens närhet
fanns föga proviant och foder att tillgå. Lösgifna fångar och
ryska öfverlöpare hade mycket att förtälja om dess styrka och
talrika besättning. De la Gardie ville så mycket mindre skrida
till angrepp före sommarens inbrott, som det novgorodska
området öppet anslutit sig till den antipolska rörelsen. 2
Konungen hade icke vunnit något af de mål, som han uppställt för
vinterns kampanj; Ladoga hade fallit, och Novgorod hade varit
fredadt för de svenska vapnen. Men på ett annat håll hade han
ändtligen skördat en vinst af 1609 års politik. Kexholm befann
sig sedan 2 mars 1611 i svenskarnas händer.
Bojarstyrelsen i Moskva hade sändt uppmuntrande
budskap till den ståndaktige biskop Silvester och hans medstyrande
i Kexholm, hvilka den måste anse som sannskyldigare
»martyrer» än Sjein och Smolensks öfriga försvarare.8 Hoppet om
undsättning från Novgorod hade bidragit att hålla deras mod
uppe, trots den ihållande belägringens vedermödor. Den
begynnande polskfientliga rörelsen synes knappast ha utöfvat
något inflytande på Kexholms hållning. Men i febr. 1611 värdess
motståndskraft bruten, sedan skörbjuggen böljat art ställa
fruktansvärda härjningar. Man förstod dock att dölja eländet och
1 Se sid. 2iv Jfr Widekindi 274 (L u. 217).
* . . Derföre emedan iagh hafwer warit så swagh på folch, hafwer
iagh icke för rådsampt achtet att begifwe migh till Nougorden, aldenstundde
äre der inne starke på bayorer, casacker, strelitzer och bårgare och bönder^
som af heele landett både fore migh opå denne sidan och nedan för
Polakerne, som widh Stararussa legatt hafwe, på andre sidan der inwekne
äre, så att oppå alle gathur fult medh folch kräle, såssom wåre egne fongar,
som därifrån lööse kompne äre, så wäll som Rysserne der om weete
berätte, öfuerwägendes thet att der man medh otydigt angripende inthet kunde
der fore utträtte, schulle man förorsake dem till större halsstarrigheet, och för-
störe dheris gode påbegynte werk ...» De la Gardies cit. bref till konungen
i april 1611. Efter samma källa: Widekindi 278 (/. u. 220).
8 ». . . och sedhan som förändringen skiedde medh regeringen udi
Mu-schouen, hade dhe Muschouische Stender dem tilschrifuit, att de ingelunde
befästningen efter Storförstens Wasilei Iwanowitzes fulmacht lefuerere skulle»
såsom de sådent medh deris schrifuelsser, dem de hade ther för sigh, bewysse
wille ...» Relation öfver Arv. Tönnessons underhandling med I v. Mich
Pusjkin och hans medförordnade 28 febr. 1611. {MuscovKommiss. Tönne
Göransson m. fl., Strödda händig Det är närmast tal om dessa. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
