Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begärde hos De la Gardie och Arv. Tönnesson att få
underhandla om skälig kapitulation. Pusjkin och hans medbröder
ut-sågos att därvid föra de belägrades talan, och 28 febr. 1611
höllo de ett sammanträde med Arv. Tönnesson. Denne hade
af De la Gardie uppmanats att icke visa sig släpphändt vid
villkorens fastställande.1 Han ville också först endast medgifva,
att besättningen och borgerskapet finge draga sin väg,
medförande allenast gångkläderna, medan åter biskopen borde
kvarstanna intill vidare besked från konungen. De ryska
kommissarierna förklarade, att man då hellre underkastade sig fortsatt
belägring, eftersom proviant icke tröte; man fordrade fritt aftåg,
med alla tillhörigheter, både för biskopen och öfriga invånare;
dessutom borde också stadens artilleri och kyrkklockor få
bortföras. Arv. Tönnesson gjorde min af att afbryta
förhandlingarna, men upptog dem åter på ryssarnas hemställan. Han
trodde sig ännu behöfva taga hänsyn till ryktena om Saltykovs
undsättningsplaner och visade sig därför benägen till vissa
medgifvanden. Från stadens artilleri och klockor ville han icke
afstå och fordrade dessutom länets uppbörd sedan den termin,
då detta med fästningen rätteligen bort öfverlämnas. Krigsfolket
skulle få aftaga med sina tillhörigheter, utom vapnen; men
borgarne, som frivilligt deltagit i försvaret, skulle fa behålla sin
egendom, endast om de kvarstannade i staden. Biskopen och
vojvoderna skulle som de motspänstiges ledare och tillskyndare
ingenting fa medföra vid den stora utvandringen; detsamma gällde
prästerna, deras medskyldige. Allt sålunda förverkadt gods
skulle ordentligen inventeras och försök till undansnillning
bestraffas. Ryssarna ville dock icke vika från sina fordringar;
särskildt gjorde de anspråk på artilleriet och klockorna samt på
hjälp med fordon vid bortflytt ningen.2 Arv. Tönnesson fann
sig föranlåten att sammankalla ett krigsråd för att behandla
kapitulationsfrågan. Man kom därvid öfverens att ytterligare
tillmötesgå ryssarnas fordringar, då de belägrade icke ledo
proviantbrist och, drifna till förtviflan, kunde spränga i luften fast-
1 De la Gardies cit. bref till konungen 13 mars 1611. De
kapitulerande borde få medtaga endast sina »gångkläder och trägudar».
8 Protokoll öfver Arv. Tönnessons samtal med Pusjkin och hans
med-förordnade 28 febr. 1611. Kopia af de senares öfverlämnade punkter, samma
dag; kopia af Arv. Tönnessons och hans medförordnades svar, samma dag.
Jämte öfriga hithörande handlingar bland Muscov., Kommiss. Tönne
Göransson m. fl., Strödda handl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
