Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enighet, då det icke själft vore i säkerhet för vare sig ryssar
eller polacker? Hur kunde det väntas uppfylla tsar Vasilijs löften,
då det aldrig tillförene bidragit till svenskarnas besoldning ellet
underhåll? Dess försäkringar vore för öfrigt icke pålitliga, ty
under nyss pågående förhandlingar hade krigsfolk från
Novgorod öfverfallit svenska patruller, alldeles som skogsröfvare och
skälmar. Fältherren kunde icke ännu lämna Ryssland, ty
konungen hade befallt honom töfva, tills en mot Sverge vänskaplig
storfurste blifvit väld. Den polske prinsens val hade
inneburit traktatsbrott mot Sverge, och ehuru en del af landet nu
afTallit från honom, hade polackerna ännu fast fot i Ryssland;
i Moskva hade de nyligen begått massmord på både förnäme
och menige. Sigismund låge ännu vid Smolensk och ämnade
undsätta sitt folk i Moskva; framtiden vore därför oviss, och
Sverges gränser kunde lätt blifva lika hotade som två år tidigare,
då ryssarna så när fört polackerna »hufvudstupa in på Finland».
Fältherren måste därför stanna i landet, tills den polska faran
vore afvärjd och valet af en mot Sverge vänskaplig tsar vore
säkerställdt, efter underhandlingar därom mellan De la Gardie
och Rysslands samtliga ständer.1 Den svenske konungen vore
närmast att bistå ryssarna med råd och dåd, i denna
angelägenhet liksom i andra. Slutligen anhöll fältherren, att Boranov
skulle återfå en del tillhörigheter, som vid ett flyktförsök
beslagtagits, och att de tillfångatagna svenska patrullerna skulle
lösgifvas.2 — I en särskild skrifvelse bemötte De la Gardie
samtidigt Odojevskijs klagomål. Han. förklarade sig vilja
utlämna de i Viborg fängslade köpmännen, först när Boranov
återfått alla sina tillhörigheter; denne hade gifvit fullständig
1 ». . . Hwarföre och opå thett att I icke måge förderfwe och
förråde Swerigis ryke och dess undersåther medh idher siälffwe, dher
fiän-dhen blefwe idher öfwermächtigh, szåssom tilförendhe hafwer alleredhe til
budz ståt och ondt empne dertil warit, att I hade när genom idert
förseende fhört fiändhen hufwudstopa in opå Finlandh, för än man hade
något deraf wetet, så frampt Gud alzmechtigh genom wår stormechtighe
konungz tydige mootståndh icke hade för tu åhr sedan, då H[ans] [-S[tormech-tig]hett-] {+S[tormech-
tig]hett+} migh hyt i landet medh een stoor krigzmacht sändhe, sådant
nådeligen afwändt och förekommit hade; derföre szå will iagh här medh den
krigzmacht jagh här hooss migh hafwer och än förmoder, här i landet förtöfwe
och dwelgies, till dess jag fhår sehe, huru sakerne kunne aflöpe ...»
2 De la Gardie till det novgorodska herrskapet, Soltso 13 maj 1611.
Kop. Dorp. UB. Brefvet var affattadt på ryska, såsom framgår af
fältherrens nedan cit. bref till Buturlin. Det åtföljdes af en förteckning på gods,
som orättmätigt afhändts Boranov och andra af fältherrens folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
