Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - krig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krig, fsv. krigh, kri, äldst i betyd.:
ansträngning, motstånd = da. krig, från
mlty. krich,-ges, strid, krig = fhty. krég,
hårdnackenhet (ty. krieg); dunkelt.
-Andra fsv. uttr. för ’krig’ äro annars det
atm. delvis lånade örlig, örlog och
det inhemska ofriper (»den stora
ofreden») = isl. ufridr. Samgerm.
beteckning saknas.
krikon = y. fsv. (P. Månsson);
ombildning (liksom t. ex. plommon, s vi
-skon), efter mönstret av inhemska
frukt-o. bärnamn på -0/7, av ett krika, motsv.
da. krcege, från mlty. kréke, krike (fra.
créque) = mhty., ty. krieche, jfr fhty.
chriehboum, krich-; av mycket omstridd
härledning. Stundom fört till mhty.
krieche, grek; jfr prunum grecum 1517;
som dock kan bero på folketymologi.
F. ö. betraktat som en avljudsform
(kreuk-) till mlty. kroke, rynka (i ty.
dial. betecknar ordet ofta fruktträd med
skrumpen frukt), el. som besl. med
li-tau. kriduszé, päron, el. med grek.
bra-bylon (i så fall av ie. *gJAreg%-). Allt
osäkert.
[krim, sv. dial., snuva, se snuva,
slutet.]
kriminal-, av lat. criminälis, avledn.
av crimen (genit. -inis), förbrytelse (f. ö.
dunkelt); kriminell av motsv,, fra.
cri-minel.
krimskrams, 1708, stundom även
krams och krims = da., från ty.,
redupli-kationsbildning (med avljud) av samma
slag som mi sch ma sch, sicksack,
sliddersladder, snicksnack,
tripp-trapp, virrvarr; möjl. till kram 1;
den ena leden i dylika förbindelser
saknar ofta själfständig betyd. Jfr de
likbetyd, ty. kribskrabs o. kribbelkrabbel.
- De stundom förekommande formerna
krims (t. ex. Kolmodin 1732; även
Bu-reus o. 1600, ovisst i vilken betyd.) o.
krams (1840-, 1850-t.) ha väl uppstått ur
sammansättningen, liksom s l i d d e r
(sällsynt) ur sliddersladder.
kring, prepos., jämte omkr in g o.
(snarast dial.) i kring, i dial. även kringom
= fsv. kring, kring um, um kring, motsv.
isl. £ kring, da. omkring; egentl,
kasusform av sbst. sv. dial. kring, krets, ring,
isl. kringr, egentl.: ring, no. kring, krets,
ring, krans, mlty. krink (stam kring-),
mhty. krinc; vanl., under antagande av
en ie. grundform grengh-, sammanställt
med litau. greziu, vrider, osv., som dock
även kan utgå från ie. greng- o. höra
till det i alla händelser besl. germ. vb.
*krinkan, kröka sig (se kränk). Se
Liden Stud. s. 13 f. Jfr kringla,
krångla, kränga. - Hit hör även sv.
dial. kring, rask = fsv. kringer ds., isl.
kringr, bekväm att begagna, ä. da. kring
ds.; egentl.: böjlig; jfr eng. crank, livlig,
böjlig (till roten i kränk). - Om en
ie. sidoform krengh se under ring.
kringla = fsv., isl.: ring, krets =
da. kringle; diminutivavledn. till isl.
kringr, ring, se föreg. En likartad
bildning med stark form är mlty. kringel,
kringla (om bakverk) = ty., delvis med
samma betyd., vilken sannol. påverkat
den numera vanligaste anv. av det
svenska ordet. - Jfr Heimskringla, vanlig
benämning på Snorres norska
konungasagor; egentl.: jordens rund; efter
arbetets första ord: kringla heimsins.
krinolin, av fra. crinoline (1850-t.),
av lat. crinis, hår, o. iTnum, lin. Först
kallad vertugardien el. verlngadin, egentl,
’dygdevaktare’, varav sv. vertngad
(ve(r)-tngall).
kris, av fra. ense, av grek. krisis,
(avgörande (av *kritis, jfr kritik), till
roten i krinein, skilja, avgöra = lat. cernere
(jfr diskret osv.), sannol. urbesl. med
adj. ren o. med sv. dial. rid, stund
m. m. (se rid).
kristall, fsv. kristal, cryslal = ty.
kristall, kryslall osv., av lat. cryslallus
(-um), kristall, från grek. krystallos m.,
is, till kryos (av ie. *krusos) ds., urbesl.
med rysa (se d. o.).
kristen, fsv. kristin = isl. kristinn,
da. kristen, från mlty. krislen = mhty.
ds., fhty. christäni, av kyrkospr. lat.
christiänus, av grek. khristianos,
bekännare av Kristus, till grek. Khristös,
Kristus (lat. Cristus, varav ägs. Crist,
men med i i fhty. C(h)rist, isl. Krist
osv.; jfr sv. arkais. ’Vite Krist’), egentl.:
den smorde, till khriö (av *khrisiö),
smörjer, gnider. Jfr följ. o. k r e t i n. - En
äldre beteckning för kristen var nasaré
(jfr Ap.-gärn. 24: 5: ton Nazöraiön (h)ai~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
