Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - måla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muna (pres. man, ipf. munpa, senare:
mnnda), got. gamnnan, erinra sig, pres.
ma/?, tror, ipf. munda (jämte muna/i,
vara i begrepp, vilja, ipf. mnnaida),
fsax. munan, mena, tro, ägs. (pres. mön,
man), ämna, gemunan, erinra sig. Egentl,
ett gammalt pret.-presens, varav formen
man är identisk med grek. méniona,
ämnar; jfr lat. memini, erinrar mig;
besl. med sanskr. manute, manati osv.,
tror, menar, grek. mimneskö, erinrar,
fslav. minjq, minéli, tänka (= germ.
* manen) osv., till roten men, tänka; se
f. ö. mana, minne, mån l, 2. -
Ordet betyder i fsv. o. isl.: tänka, ämna,
vilja, vara nära att, måste, skola, månde,
torde m. m.; men undantränges i ä. nsv.
efter hand av andra verb; om
betyd.-utvecklingen se Björkstam Mod. bjälpv.
s. 107 f. - I nsv. månde ha de fsv.
växelformerna monde o. mande (av
mande) sammansmält; jfr Kock Sv. 1m. XIII.
8: 7. - Se f. ö. månne.
måne, fsv. måne = isl. mani, da.
maane, got. mena, fsax., fhty. mdno
(ty. mond med anslutning till formen
för månad), ägs. måna (eng. moon);
förr även ’månad’ såsom ännu i vissa
sv. o. no. dial. Kan vara en
självständig a/i-stamsbildning (Falk-Torp m. fl.),
men även fattas som urspr, identiskt
med månad o. utvecklat ur detta ord
(med äldre koiisonantisk böjning) i
kasus, där p i slutljud bortföll i
urger-mansk tid (se J. Schmidt KZ 26: 345,
förf. Ark. 7: 165), jfr t. ex. isl. ne fe,
brorson m. m., ty. neffe o. lat. nepös,
-ötis. le. stam *men-: sanskr. mös,
måne, månad, grek. men, månad (båda
av *mens), méné, måne, lat. ménsis,
månad; med motsv. bildningar i armen.,
alban., kelt. o. slavo-balt. språk med
endera el. båda betyd.; alltså en
sam-indoeur. stam. Enl. allmänt antagande
till roten me, mäta, i sanskr. mä-mi
(se mål 1) o. alltså syftande på månen
som tidmätare, dvs. på månmånaden
(o. 29 \/2 dygn), vilken hos
indoeuropé-erna o. även senare låg till grund för
tideräkningen (vid sidan av den utan
samband härmed stående räkningen
efter vintrar o. somrar): det senare
uppträdande månåret synes icke ha va-
rit känt under indoeuropeisk tid (enl.
Rozwadowski föreligger här dock en
annan grundåskådning; se referatet hos
Berneker Etym. Wb. 2: 51). - Andra
gamla beteckningar för ’måne’, t. ex.
lat. /ana (se ljus) o. grek. seléne (:
selas, glans), kunna icke användas i
betyd, ’månad’, vilket talar för
riktigheten av den ovan angivna härledningen.
- Ett annat nord. ord för ’måne’ är
sv. dial., ä. nsv. tnngel, fsv. lungl,
himlakropp = isl. tnngl, måne, got. tuggl,
stjärna, fsax. tnngal, fhty. zungal, ägs.
tnngol, ett samgermanskt ord av ovisst
ursprung. - I dial. dessutom dräng-,
goss-, pig-, nattsol, jfr isl. nattsol.
1. mången, fsv. mangen = da. mangin,
(åtminstone delvis) uppkommet ur adj.
mång -f- obest. art. en, jfr fsv. mång en
herra, mång en övlig man; till fsv.
mänger (kvar i plur. många,
mångfaldig osv.), neutr. mängt (kvar i mångt
o. . mycket) - senisl. mangr (möjl.
från önord.), av urnord. mänga- (varav
lapska ma^ka(s), mången) = got.
ma-nags, fsax., fhty. manag, (ty. m(inch(cr)),
ägs. manig (eng. mång); besl. med fslav.
miinogu, mycken, ir. menic, vanlig.
Av-ledn : mängd (se d. o.). F. ö. blott
felaktiga el. mycket osäkra [-anknytningar.-] {+anknyt-
ningar.+} - Om likbetyd, finska monikas,
monia, moni, som Karsten Germ.-finn.
Lehnw.-stud. s. 109 f. betraktar som
urgamla lån från germ. spr., se K. B.
Wiklund IF 38: 87 f. (ursläktskap?).
2. Mången, Mangen, även i [-sammans.-] {+sam-
mans.+} Gräs-, Vekmangen, sjön. i
Vrml., Vstml., Ögtl., av stammen i no.
mång, röra, osv, sv. mänga, blanda;
jfr till betyd. no. älvnamnet Blanda.
Förf. Sjön. 1: 392 f.
mångla, jfr y. fsv. mangel = ml ty.
mangel, månglcri, handel, till fsv. mänga,
ä. nsv. många (1500-t.) = isl. mänga,
driva handel, lånord, jfr ägs. mangian
ds., ävensom fhty. mangan, handlande
(== fsv. (köl)mangare) osv.; ytterst till
lat. mango, i sht vinhandlande, o.
liksom köpa o. marknad vittnande om
de gamla handelsförbindelserna mellan
romare o. germaner.
månne, frågeord, egentl, ipf. till det
under månde omtalade germ. verbet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
