Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben mumlade en Italiensk ed, den unga signoran kastade åt sidan sin hvita slöja,
och betraktade Johan med en blick, som mera innehöll nyfikenhet, än förskräckelse
öfver händelsen.
Johan betraktade ömsom gubben, ömsom flickan, och föreställde sig att han här
såg för sig typer till en Virginius och hans dotter; ehuru begge voro klädda efter Fransyskt
mönster, syntes deras anletsdrag åkta Romerska, och på något annat gaf Johan icke akt.
Lyckligtvis löstes vagname snart från hvarandra, och foro åt hvar sitt håll.
”Ett sådant underverk af skönhet!” utropade den unga grefven, redan uppspelt af
hvad han förut sett.
”Signoran var rätt vacker, men gubben, såsom sådan, mera utmärkt. Så
kraftfulla drag!”
”Hvem bryr sig om gubben? Kör fort, kusk, dubbla drickspengar! Jag vill ut, jag
vill vara med i qväll. Jag skall återse denna Afrodite!” utropade den unga grefven.
«
”Det går väl icke för sig så lätt, i den stora staden.”
”Ingen är henne lik! Jag skall nog få rätt på henne.”
Vagnen körde emellertid fram till ett ställe, der kusken lofvat att anskaffa goda rum;
det var straxt bredvid det stora underverket i ruiner, Colisseum, och ett präktigt palats,
men blott som en stuga, i jemförelse med sin väldige granne. De fingo der rum i
bottenvåningen. Den unga grefven klädde sig genast, ville ha med sig Johan, men då
denne kände sig trött, for han ensam ut på äfventyr. Först på morgonen kom han hem,
högst förargad att icke hafva fatt återse den sköna Romarinnan; Johan tänkte icke just
så mycket på henne, men hennes bild återkom mot hans vilja ofta för hans minne.
"Hon gaf mig en blick,” sade den unga grefven, ”som jag aldrig glömmer.”
Johan inbillade sig att det var han, som fått blicken men han teg beskedligt. De
begge unga Svenskarna vistades hela vintem i Rom, Johan studerade flitigt ruiner, museer,
byggnader och taflor, och umgicks med konstnärer. Han hade i uppdrag att vara den
unga grefvens ledare till att studera konstföremålen, men denne brydde sig icke derom;
hans namn och förmögenhet öppnade för honom de förnämaste kretsar; han sökte Öfverallt
den sköna okända, men förgäfves. Johan lefde indraget i studier ända till böijan af
våren. Den unga grefven tröttnade att söka i Rom, och gjorde ensam en utflykt till
Neapel; Johan önskade stanna qvar i Rom, ty han hade ännu icke besökt de närmaste
minerna omkring sin bostad, särdeles Colisseum, som han sparat till sist, och då grefven
icke syntes angelägen att ha honom med sig till Neapel, blef Johan gerna qvar. Han
efitersträfvade att bli docent i Romerska litteraturen, studerade derföre grundligt, äfven
efter sin examen, på stället Latinska författare, och drömde på lediga stunder om kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
