Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 32. 6 augusti 1930 - N. Hänninger: Skolans nydaning i vår tid med hänsyn till den allmänna sociala och pedagogiska utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 32
Av länder, hörande till den nu
behandlade gruppen i fråga om
enhetsskolans organisation, bör jag kanske också
nämna Bulgarien. Detta land har ett väl
utvecklat skolväsen och en befolkning,
som är så lidelsefullt intresserad av
skolfrågor, att ännu icke någon
undervisningsminister lär ha lyckats skilja sig
från sitt uppdrag med bibehållet
medborgerligt förtroende. Folkskolan är
fyraårig och följes av en treårig högre
folkskola, kallad progymnasium. Denna
sjuåriga skolkurs är obligatorisk för
alla barn på sådana orter, där
progymnasium finnes inrättat. Progymnasiet
leder över till det f ernår iga gymnasiet.
Man skulle också kunna karakterisera
organisationen så, att man har en
sjuårig obligatorisk skola, med
mellanskolan inbyggd i denna, och därpå ett
fem-år igt gymnasium.
En annan typ av enhet s skola än den
nu behandlade företrädes av det nya
Österrike. Österrike hade fore
revolutionen i städerna en obligatorisk femårig
folkskola och en likaså obligatorisk
treårig borgarskola. Det åttaåriga
läroverket var byggt på folkskolans fjärde
klass. Revolutionen av år 1918 betydde
för Österrike inledningen till en period
av ett utomordentligt reformarbete
inom skolväsendet. I korthet kan man
säga, att reformvännernas planer gingo
ut på att av den obligatoriska åttaåriga
skolan skapa en fyraårig grundskola
och en därpå byggd fyraårig
mellanskola. Denna mellanskola skulle
emellertid icke vara likformig utan
differentierad och innefatta två klasserier,
en för mera studiebegåvade och en för
de svagare barnen. Från den förra
klasserien skulle övergång ske till en
fyraårig överskola, ledande till
studentexamen. Även i övrigt skulle
möjligheter till differentiering inom
mellanskolan föreligga genom införandet av
vissa valfria ämnen och valfria kurser, och
möjlighet skulle städse hållas öppen för
övergång från den ena klasserien till
den andra.
En" storartad pedagogisk
försöksverksamhet startades särskilt i Wien och
det blev, liksom annorstädes i världen,
en livlig diskussion för och emot
reformförslagen. Den slutliga
omorganisationen, som fastställdes genom ett
riksdagsbeslut 1927, förverkligade
ingalunda helt reformvännernas önskemål,
men dessa ha dock i mycket stor
utsträckning satt sin prägel på
slutresultatet. Lösningen av skolfrågan har
sålunda skett genom en politisk
kompromiss, en företeelse som ju inte är
obekant från andra håll. Det gäller inte
bara om Österrike, att åren närmast
efter kriget kännetecknas av en mäktig
anstormning mot en mer eller mindre
föråldrad tradition och att därefter
följde en påtaglig och snabb reaktion.
De österrikiska läroverken ha
bibehållits åttaåriga på fyraårig grundskola,
men uppdelats på ett lågstadium och
ett högstadium, vartdera fyraårigt. Den
åttaåriga folkskolan har likaledes
uppdelats på två stadier, en fyraårig
grundskola och en fyraårig huvudskola,
som till sin anordning nära
överensstämmer med den föreslagna allmänna
mellanskolan. Även från huvudskolan,
liksom från. läroverkens lågstadium,
vinnes inträde i det högre stadiet av
läroverken, hos oss närmast motsvarande
gymnasiet.
Enhetsskolan har sålunda icke blivit
förverkligad så till vida, som
läroverkens lågstadium löper parallellt med
folkskolans högre stadium,
huvudsko-lan. Men dessa båda skolformer ha
bragts i så nära överensstämmelse med
varandra, att man inte kan värja sig
för intrycket att nästa steg i
utvecklingen blir en fullständig
sammansmältning av dem.
Kännetecknande för den typ av
enhetsskola, som de österrikiska
reformplanerna åsyftat, synes mig vara, att
mellanskolestadiet inbyggts i den
obligatoriska skolans ram. En sådan
anordning förutsätter dels en tillräcklig
utsträckning av den obligatoriska
skoltidens längd - den är i Österrike
åttaårig - dels möjligheter till
differentiering inom folkskolans högre stadium.
Den grundsats, som i detta senare
avseende har lett reformplanernas
till-skyndare, har formulerats sålunda:
enhetlighet, så långt det är möjligt,
differentiering, så långt det är nödvändigt.
Det torde böra framhållas, att en
anordning av enhetsskolan enligt en
dylik grundsats icke behöver föranleda
någon utsträckning av studietidens längd
fram till studentexamen.
En tendens av liknande art som i
Österrike kommer till synes i
reformsträvandena i Danmark. I principiell
anslutning till den tidigare och
hittillsvarande skolorganisationen, i vad den
rör anknytningsförhållandena mellan
folkskola och högre skola, har den
danska Skolkommissionen utarbetat ett
förslag, som går ut på en viss
differentiering av undervisningen inom den
sjuåriga folkskolans tre högsta klasser.
Därigenom möjliggöres, att den på
folkskolans sjunde klass byggande
realskolan kan begränsas till tvåårig och den
samlade skoltiden till realexamen kan
bli densamma som hittills, nämligen 9
år. Gymnasiet har liksom i Norge tänkts
som en med realskolan parallellt
sido-ordnad skolform, omfattande fyra
årsklasser och byggande på den
differentierade folkskolans sjunde klass.
Jag har härmed berört de båda
huvudtyper av enhetsskoleorganisation,
som planerats eller kommit till
utförande. De karakteriseras sålunda därav,
att den ena låter de båda var för sig
självständiga skolformerna, folkskolan
och den högre skolan, anknytas till
varandra i rak linje, den andra rycker in
mellanskolan i folkskolan och
därigenom ger denna ett differentierat
överstadium, till vars slutpunkt läroverkets
högstadium anknytes.
Emellertid torde det ha sitt intresse
att med några ord antyda vissa sidor
av skolförhållandenas utveckling under
reformperioden i några andra länder,
som ej låta sig utan vidare inrangeras i
det nyss angivna schemat.
I Tyskland banade revolutionen väg
för en lagstadgad, för alla barn
gemensam fyraårig grundskola, och efter
fjärde skolåret skall alltså som regel
övergången ske till läroverket. Efter
revolutionen har dock tillkommit en typ
av högre läroanstalt, vars
anknytningsförhållanden äro på annat sätt ordnade.
Det är de s. k. Aufbauschulen, vilka
äro avsedda att meddela utbildning fram
till studentexamen åt intellektuellt
begåvade barn, särskilt från landsbygden.
Dessa läroanstalter äro sexåriga,
byggande på sjuårig folkskola, alltså
folkskolans näst högsta klass. Försöket med
dessa skolor synes ha slagit synnerligen
väl ut; år 1924 funnos i Preussen 70
statliga och 8 kommunala skolor av
denna typ. Av besläktad art äro givetvis de
på avslutad sexårig folkskola byggda
sexåriga försökslyceerna i Finland,
liksom landsgymnasierna i Norge. I
Sverige skapade 1927 års skolreform en
motsvarighet i lyceet, vilket dock,
beklagligtvis, icke har lyckats vinna
anslutning, ett förhållande, som är så
mycket märkligare, som åtminstone en
enskild skola i vårt land sedan länge
med framgång har realiserat lyceets
idé.
I England har reformarbetet delvis
följt helt andra vägar än på
kontinenten. Början skedde med en ståtlig
upptakt, nämligen den s. k. Fishers Act av
1918, som innebar åtskilliga reformer i
demokratisk riktning, av vilka dock
endast en obetydlig del utförts i
verkligheten. Jämnandet av vägen till den
högre skolan har här skett sålunda, att
minst en fjärdedel av platserna i en av
staten understödd skola skall reserveras
såsom friplatser åt lärjungar från
folkskolan. Konkurrensen om dessa platser
har lett till ett ur pedagogisk synpunkt
föga tilltalande examineringssystem, och
frågan om examensväsendets
reformering synes också vara mera aktuell i
England än i något annat land.
Frankrike har relativt obetydligt
berörts av periodens reformiver. Även här
finnes dock en rörelse för école unique,
som dock inom det offentliga
skolväsendet nått mycket magra resultat. Vid
det franska läroverket, som är sjuårigt,
finnas inrättade förberedande klasser,
varigenom sålunda undervisningen
ända från inträdet i skolåldern meddelas
i skilda och med varandra parallella
skolformer åt barn, som besöka
läroverket, och åt dem, som inskrivas i
folkskolan. Den enda ändring i detta
förhållande, som man hittills lyckats
uppnå, är att lärokurserna i folkskolan och
i de förberedande klasserna skola vara
identiska, så att folkskolans barn
erhålla samma möjlighet som de
förberedande klassernas att vinna inträde i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
