Frihetstiden (1719--1772)
Öfversikt
Vetenskapliga författare
Karl von Linné.
Målning af Roslin. Vetenskapsakademien.
(född 1707, samma år som Lagerbring och lhre, professor i Uppsala, död 1778) har mer än någon annan svensk vetenskapsrnan samkat ära öfver sitt fosterland, i det han på ett epokgörande sätt gripit in i naturvetenskapernas utveckling. Men Linné skref icke blott för vetenskapsmännen; också inom den populära framställningens område tillkommer honom ett högt rum. Enkelt, okonstladt, stundom barnsligt, stundom med lyrisk stämningsfullhet har han skildrat naturens företeelser, och hans resebeskrifningar (Västgötaresa m. fl.) från olika delar af vårt land tillhöra det bättre, som i denna väg finnes skrifvet på svenska. Naturföremålen upptogo härvidlag icke uteslutande hans intresse; äfven af folket, dess seder och bruk, lefnadssätt, handel och näringar, ha han lämnat värdefulla skildringar.
Lefnad: Linné föddes på Råshult i Småland. Redan i
hans föräldrahem var växtvärlden älskad, och det berättas, att fadern,
kyrkoherden Nils Linnæus, plägade smycka den lilles vagga med blommor
samt ofta föra honom ut i trädgården, där gossen, liggande i gräset,
fick leka med örter såsom andra barn med leksaker. -- Bestämd till
präst, sändes Karl Linnæus vid tio års ålder till Växjö skola, där han
stannade ända till sitt nittonde år, utan synnerligt stora framsteg i
andra ämnen än de naturvetenskapliga, hvilka då icke sattes mycket
högt på lärdomsskalan. De flesta lärarne tillrådde också kyrkoherden
Linnæus att sätta pilten i något handtverk, men lyckligtvis lät fadern
honom fortsätta studierna vid akademien, ehuru icke med prästämbetet
utan med läkarsysslan till framtidsmål. Först i Lund, sedan i Uppsala
arbetade nu Linné i naturvetenskaperna, kämpande mot fattigdomens
börda. Han utmärkte sig emellertid så mycket, att han snart fick i
uppdrag att föreläsa vid Uppsala universitet, hvilket emellertid
väckte afund på grund af hans ungdom. Linné företog då en färd till
Holland, där han ernådde medicine doktorsgraden. Genom sitt därstädes
utgifna verk »Systema Naturæ» vann han ryktbarhet i den
vetenskapliga världen. Han fick nu de fördelaktigaste anbud att
kvarstanna i Holland, men längtan till fosterlandet och till hans
trolofvade förde hans steg åter mot Norden (1738). Icke genast stod
honom här någon plats till buds, men tack vare Tessin öppnade sig
snart för honom en verksamhetskrets i Stockholm (han deltog, som ofvan
nämnts i stiftandet af Vetenskapsakademien), och år 1741 anställdes
han såsom professor i Uppsala, dit vetgiriga lärjungar inom kort
strömmade från alla länder för att lyssna till »blomsterkonungens»
lärdomar.