Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅDHUSRÄTTENS UTSLAG: FÖRBUNDET FRIKÄNNES 377
och med den 1 jan. 1909 till den 1 jan. 1913 och därefter intill slutet av
det är, under vars förra halvt de blivit uppsagda.
I sammanhang därmed hade antagits vissa »gemensamma
bestämmelser», innehållande bl. a. att tvistigheter angående tillämpningen av
tariff-ferna skulle hänskjutas till en på visst sätt av de bägge organisationerna
utsedd tariffnämd samt att under tariffernas giltighetstid icke finge
anordnas lockout, bojkott, blockad eller sträjk, maskerad eller öppen, utan tvister
skulle avgöras genom tariffnämden eller »tariffredaktionen», vilken, utsedd
av bägge organisationerna, hade till uppgift bl. a. att såsom högre rätt
döma i sådana fall, då endera parten ville överklaga tariffnämdens utslag.
Sedan den under förlidet år av arbetarorganisationer inom andra
yrkesgrenar igångsatta storsträjken den 4 aug. tagit sin början, Svenska
typografförbundets Stockholmsavdelning, liksom de flesta övriga till förbundet
hörande avdelningar på uppmaning av förbundets styrelse och efter
verkställda omröstningar inom de särskilda avdelningarna beslutat deltaga i
storsträjken, nedlades också arbetet den 9 aug. 1909 av de hos kärandena
enligt ovannämda tariffer anställda medlemmarna av Svenska
typografförbundets Stockholmsavdelning.
Med hänsyn till innehållet i ovannämda avtalade gemensamma
bestämmelser och i betraktande av den vidsträckta makt att anordna eller
förhindra uppkomsten av sträjker, Svenska typografförbundet genom sin
styrelse faktiskt äger i förhållande till de enskilda förbundsmedlemmarna,
måste, enligt stadsnotarie Linds mening, Svenska typografförbundet väl
anses hava genom bestämmelsen om förbud mot sträjk under tariffens
giltighetstid utfäst sig att, vad på förbundet ankommer, verka för att
bestämmelsen efterlevdes och sålunda jämväl åtagit sig förpliktelse att ansvara
för skada, som genom förbundets medverkan till bestämmelsernas
åsidosättande kunde komma att uppstå för Allmänna svenska
boktryckareföreningen eller dess medlemmar.
Den ifrågavarande sträjkklausulen kunde emellertid icke i och för sig
enligt sin ordalydelse tolkas annorlunda än såsom innefattande förbud
allenast mot sträjker för slitande av tvister rörande tolkningen eller
tillämpandet av tarifferna, men av sådan beskaffenhet var icke storsträjken, utan
densamma utgjorde ostridigt en s. k. sympatisträjk.
Vid sådant förhållande, och då kärandena icke mot Svenska
typografförbundets bestridande lagligen styrkt, att de avtalsslutande parterna avsett
att med sträjkklausulen i fråga stadga förbud jämväl mot sträjk av
sistnämda slag samt kärandena icke häller eljest ådagalagt någon
omständighet, på grund varav Svenska typografförbundet lagligen skulle kunna
förpliktigas ersätta kärandena dem genom ifrågavarande sträjk tillskyndade
skada, biträdde stadsnotarie Lind det beslut i fråga om ogillande av
käromålet, som rättens övriga ledamöter kommit till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
